”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig till att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och att förkunna ett nådens år från Herren…” Luk 4:16-23

”Ett nådens år från Herren…” låter som ett lockrop från en annan värld, en utopi som vill väcka oss ur en mardröm av krig och klimatkris till ett nytt rike. Men det kanske inte bara är en avlägsen utopi, det kanske är något som håller på att hända? Vågar vi i så fall dela på alla privilegier och rikedomar så att världen blir helt jämlik? Det är nog en skrämmande vision för alla oss som lever i den rika världen och särskilt för dem som lever på kapitalvinsterna.

Ur de fattigas och förtrycktas synvinkel kanske det begynnande sönderfallet av ”imperiets” dominans över världen inte är hotfullt utan rymmer en strimma av hopp. När fattiga, studenter och maktlösa demonstrerar i en lång rad länder, som Irak, Iran, Egypten, Hong-Kong, Bolivia, Venezuela, Libanon och Libyen, och när de kräver upprättelse för sitt människovärde är det ett uttryck för att den hegemoniska makten i världen har tappat greppet. Om mängden av människor som kräver frihet och mänskliga rättigheter får mod att resa sig ur förtrycket kan det vara ett uttryck för nådens år.

I den bibliska berättelsen kommer befrielsen inte från de mäktiga utan från de svaga, små och maktlösa: en ofruktbar gammal kvinna, en marginaliserad jude, en lidande tjänare som är utvald av Gud att bringa frälsning: En liten sten som föraktades av husbyggarna men som blev till en hörnsten som håller ihop hela byggnaden. När förtryckets strukturer rämnar och det oövervinnliga imperiets makt rasar leder det inte med automatik till ett okontrollerbart kaos. Vi kan förbereda oss för förändringar genom att välja solidaritet med offren och upprätta en ordning kompatibel med ett nådens år. Glädjebud till de fattiga måste inte utgöra ett hot mot de rika, utan kan innebära en ny omsorg om dessa. Denna omsorg om de fattiga är ett glädjebud också för de rika då ”det är saligare att giva än att taga” som Jesus  beskrev saken.

Jesus citerar Jesaja som talar till de förtryckta med hopp om befrielse. Profeten Daniel berörde samma tema när han tolkade den mäktige konung Nebukadnessars dröm som befrielse för dem konungen förtryckte. Han drömde om en förfärande stor staty, mäktig och starkt glänsande. Den träffades av en sten, så att dess fötter av lera och järn krossade hela statyn. Järn, lera, koppar, silver och guld spreds som agnar från en tröskplats. Daniel ombads att tolka drömmen och förstod den som en profetia om ett orättfärdigt rikes undergång och ett nytt rike som skulle uppstå.

Nu när vår kultur är hotad av klimatförnekare och maktens män visar allt större nonchalans för lag och rätt, fred och frihet och den svages människovärde, hotar ett destruktivt kaos. Bränder, cykloner, höjda havsnivåer  och arternas utdöende hotar att åstadkomma ett jättelikt kaos som drabbar alla, men särskilt de svagaste. Vår samtids civilisation bär likheter med en  koloss på lerfötter. Men kanske det kaos som väntar när denna koloss rämnar kan lindras genom att vi redan nu bygger nya strukturer av jämlikhet och rättvisa och upprättar de förtryckta: ett nådens år. Den viktigaste hörnstenen för att hålla ihop vår globala struktur är solidaritet, rättvisa och rättfärdighet.

Bön: Gud låt din tid komma med ett nådens år som förenar oss i en skapande gemenskap för fred och rättvisa. Amen.