”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper den som älskar honom att nå det goda…” Rom 8:28-30
Veckans reflex:
Vad är ”det goda”? Är det inte det goda livet vi alla söker? Bland politikernas lockvaror är det just det goda livet som är den främsta produkten, men var finns de sanna vägarna till det goda livet? Det är inte bland lockvarorna vi finner dem men vi kan höra det goda livets tonarter om vi lägger örat till marken och lyssnar.
Vi har glömt att lyssna efter meningen med livet i skapelsens dolda ljudspår. Istället tjuter i våra öron en rundgång av de privilegierades falska begär. PR-strategerna viskar till politikerna att det begäret måste tillfredsställas. Men den jakten efter egna fördelar kväver viljan till samhörighet och omsorg. Vi glömde väl inte den utgivande kärlekens mysterium i överflödssamhällets köpcentrum och eskalerande lyxproduktion?
Det goda livet finns inte i lyxresor och femstjärniga hotell vare sig vi är biskopar eller fattiga socialarbetare. Det är inte bland de mest privilegierade det goda livet växer. Det goda livets hemlighet döljer sig i det vi gör mot de mest behövande, det är i kärleken det goda livet växer. ”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper den som älskar honom att nå det goda.” I kärleken döljer sig livets sötma. I de många ansikten som vårdat och älskat finner vi vägarna till det goda livet.
Med en undran över vägar till det goda livet går jag i gryningen ut på förstukvisten. Där ropar koltrasten ut sitt behov av plats i förhållande till sina artfränder i skogsbrynet. Koltrasten märker ut sitt försörjningsterritorium. I gryningen inrättas en rättvis gemenskap för koltrasten och lövsångaren i skogar och ängar. Ur potatislandet skjuter blasten upp som en triumferande signal om överlevnadskraft. Där i gryningen predikar naturen för mig om det goda livet som rättvis fördelning av skogsbrynets levnadsvillkor. Livskraft och föda räcker till ett gott liv för alla i skogsbrynet där balansen skapas av årstidernas växlingar.
Mitt artrika skogsbryn av susande lövkronor har förberetts i tusentals år med assistans av mikrober och daggmaskar. I gryningen kan vi på nytt lära oss något som PR-strategerna har glömt: att livet inte föddes genom politiska beslut utan väcktes av ljuset. Det var i gryningen som livet började finna sin livsform, i samma rörelse som jag själv lever. Samma rytm av fördelning och åldrande, arbete och gemenskap. Där i skogsbrynets uppvaknande denna morgon viskar en röst om det goda livet, om skapelsens villkor och möjligheter.
Kanske det inte är uppåt i samhällets hierarki, utan nedåt i jordens mylla, vi ska söka livets hemlighet? Kanske skapelsens hemlighet ligger just i dess egen djupa särart av natur och kultur, av generationers arv i form av förvaltad mylla och i skogar och ängar?
Där i skogsbrynets visdom finns inget maktcentrum som reglerar livet. Så ligger inte heller det goda livets hemlighet i en dominerande politisk eller religiös makt. Det goda livet skapas inte av en världshegemoni. Det är inte i beroendet av en stormakt, som förväxlat sina egna intressen med mänsklighetens, som det goda livet växer. Inte ens i den tilltagande finans- resurs- och klimatkrisen är det stormakten som ensam kan förändra världen. Men i skogsbrynet predikas den utgivande kärlekens lag, samma lag som glimtar fram i de bibliska texterna. När allt fler börjar ruskas om till eftertanke ökar hoppet om förändring. För att inte förstöra allt det som tagit eoner av tid att skapa behövs ett lyssnande öra mot jorden och en kultur som inte bryter ned naturens förnyande liv men förstår att bruka dess rikedomar .
Bön: Gud lär oss att lyssna där din röst kan höras som bäst. Lär oss att lyssna till din skapelse och till dessa dina minsta. Amen.