”… Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta…” Luk 14:15-24

Denna berättelse handlar om att de som var inbjudna till festen/Guds rike inte kom. ”Guds rike” är då som nu sinnebilden för en alternativ möjlighet i världen där omsorgen om den andre och fördelningen av jordens skördar fördelas så att alla kan leva ett värdigt liv: Ett samhälle där de mest behövande avgör hur vi utformar samhällsbygget.

Den bibliska historien berättar om profeter som varnade när allt tycktes gå snett. I vår egen tid finns också en levande samhällsdebatt där alternativa ordningar presenteras av ekonomer och klimatforskare, diakoner och socialarbetare. Men ursäkterna att inte hörsamma alternativen är lika många som de alternativa vägarna. Det finns genomtänkta förslag till nya ordningar som sätter en samhällsomvandling med mänsklighetens grundläggande livsvillkor i centrum, istället för egennyttan. Ändå tillämpar vi inte dem.

Precis när vi efter många års kamp lyckats organisera en samordning av mänsklighetens gemensamma miljöarbete genom IPCC (FNS klimatpanel) och WMO (Meteorologiska världsorganisationen) så händer det som dessa organisationer var avsedd att förhindra:På 50 år fyller vi upp hela jordens miljöutrymme, både vad det gäller koldioxidutsläpp och förlusten av biologisk mångfald, och med detta startar en exponentiell ökning av miljöriskerna. Samtidigt vänder sig en av de viktigaste ledarna i världen bort från samarbetet och förnekar problemen. Ekonomisk tillväxt som lösning på världens miljöproblem avslöjar sig samtidigt som en lögn och vetenskapliga fakta visar att ju rikare vi blir ju större skada åsamkar vi vår planet.

Sällan har väl innebörden i Jesus liknelse om de ursäktande gästerna haft en tydligare innebörd. ”Jag har köpt en åker..”, Jag har köpt fem par oxar..”, ”Jag har just gift mig…” fast nu låter det så här: ”Jag måste investera för öka köpkraften…”, Jag måste hålla mitt vallöfte och öka militärutgifterna till 2 %…” ”Jag måste ha råd med den fina bröllopsfesten…” Detta är invändningar som hindrar oss att ta hand om det geopolitiska ansvaret och att fördela mat och vatten på ett jämlikt sätt. Men jag tror vi måste inse att Albert Einstein hade rätt när han påpekade att vi inte kan lösa problemen med samma tänkesätt som orsakade dem. Därför är det hög tid att lyssna på alternativen.

Det är de rikaste som har mest makt och besitter den utan jämförelse största tillgången av massförstörelsevapen. Men vi ska inte förvänta oss att de är beredda att leda en alternativ utveckling mot framtiden. De är helt enkelt inte längre inbjudna. Men ute på gator och gränder i staden bland fattiga och krymplingar, blinda och lytta, finns svaret på vår framtid och vårt hopp. Utan att invänta svaret från de mäktiga och rika kan vi börja leva som om alternativet till vårt misslyckande är kärleken till nästan och ett globalt ansvar.

Bön: Gud, hjälp oss att hörsamma din inbjudan och söka ditt rikes alternativ i vårt liv. Amen.