Vilken Gud är som du, du som tar bort skuld och förlåter synd ….? Mika 7:18-20

Mika upptäckte att den Gud som talade till honom inte var som andra Gudar i hans samtid. Dessa begärde hierarkiska brännoffer av årsgamla kalvar, baggar i tusental, ändlösa flöden av olja och offer av det förstfödda barnet. Istället riktar Mikas Gud sitt ljus mot Mikas liv: ”Det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och håller dig till din Gud.”

Mika påminner oss om det bedrägliga i att låta sig förledas av nedärvd tradition och inrotade tankebanor som handlar om en Gud som behöver blidkas, förenklade lösningar på komplexa problem, vi- och dom-tänkande och förutfattade meningar om vem Gud är. Vårt tänkande är som porslinsskärvor på ett oändligt golv där den ursprungliga porslinspjäsens form är omöjlig att se. Våra föreställningar om Gud liknar planetskärvor från en avlägsen ”Big Bang” i den expanderande rymd som omsluter oss.

”Vilken Gud är som du?”, frågar Mika och svarar själv med att underkänna alla hierarkiska mönster från invanda tankevärldar som handlar om herre/slav och rik/fattig. Han fördömer också alla kvasireligiösa krav och tokdumma anpassningar till härskarnas nyckfulla förväntningar på underkastelse. Vi kan lära oss av Mika och överge hela detta förslavande tankemönster av lydnad och i stället våga andas in den kärlek som omsluter oss från vår Gud, som tar bort skuld och visar nåd. Ingemar Bergman kallade sin skapande förmåga för ”nåden”: när nåden kom till honom blev han fri att skapa. Att leva i nåden är att bli skapande: ett oupphörligt kunskapsmakeri och frigörelse från de dolda hierarkier som har förskjutit vårt livs faktiska möjligheter och villkor utom räckhåll för oss.

Resandets hemlighet är kanske just att få distans till sitt eget – en lång vandring som bär på möjligheten att upprätta en position varifrån vi kan få syn på oss själva på nytt och se skillnader och nya möjligheter. Det lokala och invanda hemma är kanske inte alltid det bästa för oss: När vi bygger murar mot det okända kan vi skapa det fängelse vi vill undvika, genom att vi blir inkapslade i det vedertagna och igenkännbara. Också religionens erfarenhet måste förändras i en ständigt ifrågasättande andning, låta de gamla föreställningarna bli synliga, förändras och uppstå i nya ritualer och begreppssystem. ”Vilken Gud är som du?” – Mikas fråga inbjuder till att se det nya utan förutfattade meningar, att våga konfrontera det vedertagna som något fundamentalt främmande

Att möta en levande Gud är aldrig underkastelse utan befrielse. Pånyttfödelse och frälsning är begrepp som vi använt i väckelsetraditionen men som ibland har förvanskats till hierarkiernas redskap att förslava. Pånyttfödelse i biblisk mening är att låta ljuset skölja över våra liv när trivialitetens dimma sänker horisonten eller när ledan över det vardagliga förleder oss att tro att vi kan fly. Pånyttfödelse är att låta ljuset lysa över små saker i det lilla utrymme som är ditt liv och tända upp förändringens snabba leende.

Bön: Gud bevara vår vilja till skapande förnyelse genom din nåd, och hjälp oss se din närvaro i ljusets förändrande skimmer. Amen