Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”
Apg:16:11-15
Veckans reflex
I våra kulturer drar vi gärna gränser där ansvaret ska gälla vår familj, släkt, klan eller kanske nation eller ras. Det tar sig uttryck i irritation över vad man uppfattar som allt för generös asylpolitik eller generösa invandrarlagar. Gränsen för ansvaret dras allt snävare till dess den stänger in det egna självet i en ensam cell där självägarskapet blir den viktigaste mänskliga rättigheten. Mitt liv, min frihet och min egendom är den enda naturliga rätten. ”Mitt” ställs mot allt socialt ansvar och som motsats till strukturer som fördelar och utvecklar, strukturer där alla har ett ansvar för den andres behov. Mot detta exkluderande perspektiv ställer Jesus en fråga som öppnar mot ett inkluderande ansvar med mänskliga rättigheter som norm. Jesus vidgar ansvaret för familjen och släkten till att gälla en gemenskap som närmast kunde betraktas som global. Ett perspektiv som inte är en gräns utan en resväg in mot en global gemenskap.
När fördelningen av jordens krympande resurser ska räcka åt en växande befolkning, utan att en klimatkatastrof inträffar, krävs en annan organisation än vad ”nattväktarstaten” kan åstadkomma. Vem är min mor och mina bröder? Vilka är de som min kärlek och min omsorg ska omfatta? Vi behöver finna former för att lyfta den mänskliga integrationen till mänsklighetens nivå, till att omfatta hela planetens befolkning, inte enbart min familj, mitt folk, mitt land.
I den bibliska berättelsens centrum finns en måltid. Måltiden är en händelse som fördjupar berättelsen om Jesu liv till en sammanhängande bild av den globala verkligheten. Det är en bild som gör anspråk på att omsluta också det som ligger utanför den mänskliga varseblivningens räckvidd.”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd…” ”Kristi kropp, för dig utgiven.” ”Kristi blod för dig utgjutet.”
Så är vi fastän många… när vi lämnar nattvarden, inte längre avskilda från alla de andra men införlivade med dem i en gränslös kärlek. Så är vi fastän många en gemenskap som inte sätter gränser i rummet eller tiden. En gränslös kärlek som söker Guds vilja långt utöver nationsgränser eller kommande generationer, ett liv som inte är en egendomsrätt utan en gåva att bruka. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.
Bön
Herre vi ser förväntansfullt mot dörren för att den ska öppna sig mot ljuset, tindrande av kärlek. Vi har skapat burar som är svåra att öppna inifrån. Kom du i barnakläder, bärande på ett bröd och en kalk fylld med vin. När kärleken brinner i oss ska vi lämna våra burar och följa dig.
Amen.