I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.
Rom: 8: 24-25.
Reflektion
”Ingen kan förvänta sig att vi ska gå från diktatur till demokrati på tre månader. Vi kommer att göra misstag och det kommer att komma bakslag. Men jag är hoppfull. Det är väl skillnaden mot förut. Nu vågar folk vara hoppfulla.” säger en av de aktiva i den egyptiska demokratirörelsen. Redan hoppet om frihet och förändring gör skillnad, ”människor är inte längre lika rädda för att säga sin mening. Alla diktaturer är beroende av att sanningen undanhålls, och därför förtrycker de alla som berättar om hur det är…”
Inte bara diktaturer är rädda för sanningen. Sanningen är det första offret i ett krig. Allt förtryck och all orättvisa kräver ett visst mått av lögn och bygger på rädsla. När rädslan för ockupationsmakten upphör och befolkningen börjar göra motstånd i hoppet om att ockupationen kommer att upphöra, har första steget tagits för att göra ockupationen omöjlig. När orättvisa reformer ska genomföras är ett visst mått av propagandistisk lögn nödvändig. När sanningen sipprar fram genom offrens berättelser börjar orättvisa reformer att krackelera. I hoppet är vi räddade, i hoppet om förändring upphör rädslan och vi vågar se sanningen och berätta.
Därmed är inte förändringen genomförd. När diktaturen störtats återstår det uthålliga arbetet att bygga demokrati, när demokratin är genomförd återstår det uthålliga arbetet att bygga rättvisa. Det visste Paulus som levde under en ockupationsmakt styrd av en diktatur. Det vet vi som lever i en demokrati där rättvisan måste försvaras och det demokratiska ansvaret för vår plats i världen måste bäras. I hoppet är vi räddade – ett hopp som vi ser uppfyllt är inte något hopp.
Om vi hoppas på det vi inte ser av fred och rättvisa ger vi inte upp kampen. Det är inte ett hopp enbart för vår individuella oro och de orättvisor som skaver i vårt samhälle utan ett globalt hopp om en ny världsordning. En världsordning där fred och rättvisa inte bara är ett förhållande mellan människor utan måste förstås utifrån vår kunskap om att det finns millioner skapade livsformer på jorden där allt liv hänger samman och är beroende av varandras överlevnad. Om vi hoppas på det vi inte ser väntar vi uthålligt.
Bön
Jag tackar dig Gud för hoppets under, att jag möter kärlek och hopp därinifrån min modstulna värld. Jag tackar dig för det alldagliga undret av återvändande liv i slysnårens frodiga tillväxt och potatislandets under där spaden skär genom lerjordens rikedom. Jag tackar dig Gud för potatisblastens skvaller om liv, och för undret av kosmos ordning och vår möjlighet till hopp. Jag tackar dig Gud för hoppet om fred och rättvisa och väntar tålmodigt på ditt rike.
Amen