”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast att säga, till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå?”
Mark 2: 1-12
Reflektion
Jesus hade upprört några religiösa företrädare med att lyfta av skulden från en förlamad människas axlar. Att sedan säga till den förlamade att ta sin bädd och gå var ett sätt att visa för dem som var kritiska mot hans skuldavskrivning att han hade makt att förlåta. Jesus måste ha menat att det är bättre att vara förlamad utan skuld än att bära på skuld och kunna gå. I Övrigt har inte skuld och förlamning med varandra att göra. Förlamad kan man vara av födsel, eller bli senare i sitt liv, utan skuld. Förlamning är som mycket annat lidande i världen inte orsakat av den som är förlamad. Mycket lidande har mänskliga handlingar som orsak men det är inte kopplat till den som lider.
Att tillskriva människan skuld är att tillskriva henne ansvar för sina handlingar inte för sitt lidande. Det är skulden som gör oss till människor. I en kaotisk värld där krisernas förlängning förebådar en mänsklig katastrof är skulden en hoppfull erfarenhet. Om det överhuvudtaget finns ett sammanhang av mening och en världsordning som kan överblickas i denna mänskliga galenskap och förvirring som vår tid är indragen i så är människans ansvar ett uttryck för att en förändring är möjlig.
Frans Kafka har i en outhärdlig uppgörelse med avsaknaden av ett meningsfullt sammanhang, i boken Processen, visat en labyrintisk värld utan utgång. Josef K lever ett förvirrat och mållöst liv. Han flyr en obestämd skuld som han söker undkomma genom en levnadsbeskrivning där varje viktig händelse skall förses med förklaringar varför han handlade som han gjorde den gången och inte annorlunda. Den absurda förvirring han lever i är tecken på en hemlig ordning. Denna hemliga ordning visar sig inte någonstans, inte ens antydningsvis. En sakkunnig flicka säger till Josef K., som ansåg sig oskyldig; ”Man kan inte värja sig mot den här domstolen, man måste avlägga bekännelse. Bekänn nästa gång ni får ett tillfälle.” Men utan ett meningsfullt sammanhang finns inte heller något att bekänna.
Att bekänna är att erkänna sitt ansvar, att bli människa. Att ta emot en skuldavskrivning är att befrias till handling. Dina synder är förlåtna ta din säng och gå, lyft dina insikter om mänskligt ansvar och medverka till en förändring av världens ekonomiska, politiska och medmänskliga strukturer och relationer. Guds rike är nära som en möjlighet, som en vändpunkt vars karaktär liknar en pånyttfödelse där du kan finna ett sammanhang och en världsordning som ger alla samma värde.
Bön
Förlåt oss våra skulder , liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Amen