”… Meningen är ju inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall hjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.”
2:a Kor. 8:9-15.

Reflektion

Vi kan inte välja bort globaliseringen. Den är redan ett faktum. De ekonomiska systemens febervågor går som en frossa genom världens ekonomier.

Klimatförändringarnas chockerande siffror, mätta i jordens medeltemperatur efter industrialismens genombrott, stiger mot den oroväckande 2 grader gränsens katastrofscenarier.

Seattle, Washington, Quebec, Madrid, London. Melbourne, Genua, Edinburgh; de högljudda massdemonstrationernas städer, där aktivisterna drivs av övertygelsen att våra globala relationer i grunden är primärt antagonistiska snarare än ömsesidigt fördelaktiga, blir allt fler. Tvivlet på att vår tids ekonomiska och politiska strukturer ska kunna skydda oss och våra barn mot fattigdom och svält ökar. Massdemonstrationerna blir till revolutionära massupplopp med krav på fördjupad demokrati i Tunisien, Egypten, Libyen, Syrien, Bahrain och Jemen. I Europa växer protesterna mot orättvisa lösningar av de allt tätare ekonomiska krisernas dilemma. Utanför börserna i USA och Europa samlas de som drabbas i provisoriska tältläger och kräver förändring.

Det är inte bara demonstranterna som uppfattar ojämlikheten i världen som orättvis och oacceptabel, det finns oerhört många fler människor som delar deras oro och besvikelse över att världens ledare totalt har svikit sitt ansvar i förhållande till den globala identitet som de globala proteströrelserna ger uttryck för. Nöden och klyftorna i världen är ju inte ett resultat av globaliseringen, snarare ett resultat av hur vi har organiserat de sociala, politiska och ekonomiska utmaningar som globaliseringen ställt oss inför.

Är allt hopplöst eller är protestvågorna ett uttryck för en djupare global etik, ett skapelsens rop över okända vatten på ett självförverkligande av en global sammanflätning? Om det inte fanns en känsla av global solidaritet och inte heller någon oro över global orättvisa, varför skulle då så många män och kvinnor i världen oro sig över att människor i andra delar av världen far illa? ”Meningen är ju inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall hjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.”

Bön
Herre hjälp mig att hitta dina tecken, ledstenar och rösen, dolda av min yta. Hjälp mig att bejaka den globalisering som bär samma djup som omsorgen i mig med fattigbarnen och de bostadslösa. Uppväck det djup i mig, dold av en brokig yta, som vill kärlek.

Amen