”Mina barn, har ni ingen fisk?”
Joh. 21:1-14

Reflektion

Jesus hade gripits under ett dramatiskt tumult och med hjälp av såväl ockupationsmakt som den religiösa maktstrukturen dömts till döden och avrättats under bestialiska former. En kort tid därefter när hans anhängare har återgått till fisket är han där på stranden och säger ”Mina barn, har ni ingen fisk?”

Den här berättelsen är så dramatisk och revolutionerande i sitt överraskningsmoment att den kan röra vem som helst till tårar. Här finns ingen spekulation om övernaturliga dimensioner eller upphetsande skildringar från golgatahändelsen utan enbart den varma omsorgen om det dagliga brödet; ”Mina barn har ni igen fisk?”

Det händer att vi klandras för att vi bryr oss för mycket om klimatfrågorna, de politiska dimensionerna i bibeltexterna eller upprörs över världens orättvisor. När Jesus möter de lärjungar som ska föra den djupaste innebörden i hans liv och död vidare säger han; ”Mina barn, har ni ingen fisk?” Fisket var en del i detta samhälles ekonomiska och näringspolitiska förutsättning för överlevnad. ”Mina barn, har ni ingen fisk?”

Vårt samhälle är uppbyggt för att försörja så många fler människor och ge så många fler möjligheter till ett värdigt liv än det samhälle där Petrus kastade ut sina nät men det handlar om samma försörjningsbörda, att se till att alla kan äta sig mätta.

När Petrus halade in fisknäten den natten fick de ingenting. Det var lika oroande som när vi anar att utfiskningen av världshavens rikedomar har nått en gräns där vi måste ändra våra produktionsmönster, kasta ut näten på den högra sidan om båten. Det är inte bara utfiskningen som nått en gräns, sällsynta jordartsmetaller, högteknologins DNA som är nödvändiga för mobiltelefoner, tv-apparater, kylskåp och annan elektronik blir allt mer svåråtkomlig och dyr. Också oljan, den moderna civilisationens förutsättning, har nått sin peak och blir allt dyrare. Fosforn, detta anonyma grundämne som är en förutsättning för växternas fotosyntes och som får vårt eget nervsystem och våra muskler att fungera, är en ändlig resurs som nu spolas ut via våra avloppssystem.

”Mina barn, har ni ingen fisk?” är en fråga med revolutionerande innebörd och uppmaningen att kasta ut näten på högra sidan om båten är en uppmaning att ändra produktionsmönster och invanda handlingar för att överleva. Djupast sett handlar det om skapelsens frälsning och människans frigörelse ur förtryckande mönster för hela skapelsens återupprättelse.
”Mina barn har ni ingen fisk?” Vi är inte ensamma, omsorgens och kärlekens Gud är närvarande i sin skapelse. Om vi övar vår lyhördhet kan vi höra hans uppmaning att ändra vårt sätt att lägga ut näten för att respektera livets gränser och allas behov.

Bön

Tack Gud för din omsorg om våra behov. Lär oss att lyhört lyssna till din röst visa respekt för livets gränser och allas behov. Din är jorden och vi är alla dina barn.

Amen