”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp till himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden…”
1:a Mos. 11:1-19

Reflektion

Förmågan att rymma tankar och erfarenheter som överskrider våra egna begrepp är en märklig egenskap hos det mänskliga medvetandet. Ofta har dessa erfarenheter förmedlats genom myter. Berättelsen om Babels torn är en sådan mytologisk berättelse där människans förmåga att bygga ett torn som når ända upp till himlen slutade i katastrof. Inspiration till myten hämtades säkerligen ur samtidens största och mest lysande stad med sina hängande trädgårdar, jättelika portar och marmorklädda gator. Mytens innebörd däremot var säkerligen som alla myter ett försök att beskriva psykets dunkla regioner och människolivets mera svårfångade, förbryllande och tragiska aspekter. Berättelsens yttre ram var någonting som i någon mening hade ägt rum en gång men dessutom alltid äger rum.

Att det stolta Babel i vår tid består av en rad ruinkullar är inte så märkligt, många stora civilisationer som har utstrålat storhet, makt och överflöd har fått se sina kulturella manifestationer förvandlas till arkeologiska kvarlevor. Det är inte så länge sedan vi kunde se Brechnjev med orörlig min vinka till militärparaderna för ett till synes oövervinnligt sovjet. Med lika hjälplösa miner sammankallas västvärldens ledare från de rikaste länderna till ständiga krismöten för att lösa den skuldkris som tar från dem makten att bygga ett finanspolitiskt Babels torn med ständig tillväxt. Medan marknadsekonomerna med orörlig min försöker se ut som om allting är i sin ordning börjar medvetandet sprida sig om att krisen som började 2007 är betydligt större och att en globaliserad världsekonomi är i obalans.

Medan den ekonomiska krisens obalanser kräver ökad produktion växer en annan kris som en tickande bomb under tillväxtens mantra, en kris där själva jordens hållfasthet sätter gränser för tillväxtekonomin. ”Klimatkrisen” som inte väntar med att rulla ut sina förödande effekter med torka, översvämningar och svält och ”Energikrisen” där oljan är på upphällningen utgör de underliggande krisernas epicentrum. De senaste generationernas liv har rubbat jordens biosfär i grunden och forskarna beskriver den industriella civilisationens utveckling som en geofysisk kraft i polaritet med de stora naturkrafterna. Denna kraft knuffar oss nu in i en ny geologisk era, antropocen, där det är människans aktiviteter som avgör planetens öde.

Myten om Babels torn är myten om den gränslösa tillväxten som lurar oss att överskrida planetens gränser. På de flesta områden har gränserna redan överskridits eller är på god väg att överskridas. Passeras gränsen för ett område dras andra områden automatiskt med, det gäller särskilt utsläppen av växthusgaser som påverkar hela planetens klimatsystem. I myten om Babels torn ingriper Gud med att skingra människorna men i Nya testamentet handlar Gud genom att häva språkförbistringen och förena människorna till ett samarbete med sanningens ande som Hjälparen.

Bön

Herre hjälp oss till besinning och att i tacksamhet mot de omsorger vi kom ur ge vårt liv till den förändring som bevarar liv.

Amen