Jesus sade: ”Det blir som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån… ”
Matt 25:14-30
Veckans reflex
Jesus berättar en drastisk historia som slutar med att egendomens ägare i berättelsen ber den försiktige och rädde förvaltaren att dra åt helvete, ja åtminstone placerar honom i mörkret där ute där man skall gråta och skära tänder. Om det här var en berättelse som handlade om Gud skulle den vara förfärlig. I centrum för berättelsen står inte egendomens förvaltare, han har ju rest bort, utan några tjänare som ska förvalta egendomen. Den tjänare som upprör Jesus mest är den passive och rädde tjänaren som inte vågar ta risker i sitt förvaltarskap.
Nog kan det kännas som om ”egendomens ägare” har rest härifrån och tjänarna som skulle förvalta egendomen har grävt ned sin talent i jorden. I en värld, rikare och resursstarkare än någonsin, som skulle kunna vara en plats där alla lever ett drägligt och värdigt liv, har vi skapat en eskalerande global kris. En kris där marknaden fråntar miljontals människor deras möjlighet att försörja sig och där politikerna tiger om ökande fattigdom och ojämlikhet som bryter ned våra samhällen i konflikter och krig. En medelklass som ser välfärden ödeläggas samlas på Sygmatorget i Atén, i Paris förorter och på Tharirtorget i Kairo och en maktlös oro sprider sig från Puerta Sol-platsen i Madrid till Tottenham. En social och ekologisk kris som hotar hela människans livsmiljö utmanar till ansvarstagande.
I kyrkans tradition, alltifrån den första församlingen som hade allting gemensamt och delade ut åt alla efter vars och ens behov till Andra Vatikankonciliet och Kyrkornas Världsråds konferens i Uppsala där ansvaret för strukturerna i världens ekonomiska system uppmärksammades och infogades i förvaltarskapstanken, har ansvaret för naturen och människan varit en central uppgift. Om vi som kristen kyrka inte ska identifieras med den rädde tjänaren som ådrog sig Jesus vrede räcker det inte med att begråta svältkatastrofer och koldioxidutsläpp, skogsskövling och livsmedelsbrist utan att ställa den ekonomiska eliten till svars. Så länge finanskapitalet lämnas oreglerat kommer varje politiker och varje regering att vara bakbunden av marknadens diktat där viljan till omvändelse saknas. Vad kan en tjänare i detta klimat göra? När kvinnorättsrörelsen började formera sig var det studiecirklar och kunskap förenat med konkreta förslag till förändring som bröt upp den manliga dominansen och öppnade dörren mot förändring. Kan kyrkan bli en världsvid kunskaps och studiegemenskap som blottlägger krisernas orsaker och effekter? Kan vi bli en medveten förändringskraft en omställningsrörelse för ett nytt samhälle? Kan vi bli en tjänare åt egendomens Herre som orädda och självuppoffrande vågar söka sanningen?
Bön
Herre, medan vi letar efter vår nedgrävda talent samlar bina in honung och Higgs partikel binder samman universum, i trädgården mognar frösådden till skörd och din skapande kraft stryker över universum sin barmhärtiga närvaro. Giv oss mod att vara dina tjänare i världens händelser.
Amen