.Jesus sade ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren…”
Joh. 10:11-16

Veckans reflex

Vad var det Jesus ville säga med sin bild av herden? Det finns anledning att ställa frågan i en tid när vi helt saknar herdar och när herdens sätt att fungera inte hör till gemene mans erfarenhet.

Vår patriarkala och auktoritära fostran gör att vi ställer frågan med fokus på en envägskommunikation från Jesus till lyssnaren. Hur vill han påverka oss? Men kanske ett mer feministiskt och empatiskt förhållningsätt skulle få oss att fråga vad det är för ett behov Jesus har sett hos lyssnaren och som han bemöter med herdebilden? I de olika perspektiven framkallas olika egenskaper i herdebilden. I det förra perspektivet handlar det om underkastelse, herden som leder den underdånigt lydiga flocken. I det andra perspektivet kommer samspelet fram mellan herden och fåren. De som hör och känner igen herdens röst, de som är en flock därför att de har behov av närhet till varandra och den röst som samlar dem.

Vårt samhälle domineras av ett allt mer individualistiskt perspektiv som ställer allt högre krav på solonummer i karriären. Samtidigt driver ensamheten allt fler unga människor in i depression och självmordstankar. Men vårt behov av gemenskap, närhet och att vara en del av ett större skeende har inte blivit mindre, även om de kollektiva behoven kan kännas generande omoderna. Tänk om vi i högre grad skulle betrakta vår roll som människa inifrån, och erkänna vårt behov av närhet och gemenskap?

Man kan leda ett företag genom en klassisk kommandolinje där ordergivningen sker uppifrån och ner i organisationen, en katederpedagogik som sätter betyg och klassificerar alla individer i varje moment. Ett hämmande kontroll och övervakningssystem som straffar mer än det inspirerar och frigör. Men det finns också andra organisationsformer som tar vara på den enskildes vilja till skapande ansvar, en vilja att befria den enskildes skaparförmåga och vilja till kunskap.

Jesus ville vara den gode herden som känner sina får. En herde som med empatisk kärlek möter den som har behov av gemenskap. Han bjuder in till en bordsgemenskap där brödet och vinet delas lika och alla blir ett i hans kärlek. Så vill också kyrkan och församlingen vara en plats där alla blir sedda och där behovet att bli erkänd och bekräftad tillfredsställs. Ett löfte om att leva i gemenskap med synfält långt bortom ögats räckvidd och den egna fållans gränser.

Bön
Våra behov av varandra, o Gud, är större än någon självrannsakan kan avslöja. Våra behov av närhet och att få bryta in i någon annans rörelsemönster för att bli del av ett sammanhang kan bara du tillfredsställa. Gör oss, O Gud, till ett med din kärlek och ditt outgrundliga uttryck och låt ditt ansiktes drag lysa in i vårt mörker.
Amen