”…Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!…”
Mark 10: 17-27.
Berättelsen om Jesus möte med en man som ägde mycket pengar väcker frågor om vår tids religionsutveckling: Just nu är det den karismatiska framgångsteologin som värvar flest anhängare i världen. ”Mycket pengar” blir där en bekräftelse på välsignelse från Gud och är en grundbult i denna teologi. Megakyrkornas spektakelföreställningar innebär en auktoritär påverkan på de människor som deltar. Att kyrkorna har detta inflytande på sina besökare utgör en politisk maktfaktor i auktoritära ledares valkampanjer. Enskilda moralfrågor, som abortfrågan och förnekandet av HBTQ-personers mänskliga rättigheter, blir överordnade alla andra politiska värderingar. Dessa kyrkors stöd till Trump och Bolsonaro är förutsättningen för deras framgångar.
För Jesus var mycket pengar något som istället distanserade den rike mannen från de fattiga. Ojämlikheten var ett hinder för det rike som han kallade Guds. Det är med sorg han konstaterar: ”Det är lättare för en kamel att koma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Mycket pengar förutsätter en motpol av fattigdom, en verklighet som Jesus kunde studera effekterna av i sin omgivning. ”Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen.”
Den som är känslig för konjunkturcykler har länge anat en kommande lågkonjunktur. Ojämlikheten har ökat till osannolika proportioner och välståndet har upprätthållits med lånade pengar. Intresset att förbättra villkoren för fattiga, asylsökande, ensamstående föräldrar och arbetslösa har minskat. Det är också dessa människor som drabbas hårdast av inflation, höjda räntor och höga elräkningar. Vi har alla ett ansvar för denna kapitalistiska ordning – nåden utesluter inte gärningar som tar ansvar för de fattiga! I den antisemitiska retoriken spelas judarnas ”lagiskhet” ut mot den kristna ”nåden”. Detta är en falsk motsättning med rötter i ersättningsteologin. I den judiska traditionen har gärningarnas betydelse accentuerats genom lagen. Marcus Ehrenpreis, rabbin i den judiska församlingen i Stockholm under tiden för förintelsen, förkunnade att Lagen/Läran betydde frihet eller mera poetiskt ”själens fria underkastelse under himmelrikets ok” som Jesus sa: ”mitt ok är milt och min börda är lätt”.
Att bära himmelrikets ok kan inte vara att underordna sig en kontext där mycket pengar är lösningen och de som saknar pengar får skylla sig själva. De ekonomiska strukturer vi har konstruerat är så primitiva att de leder till orättvisor, de är mer ett resultat av vår orättfärdiga girighet än av Guds vilja. När effekterna av vår girighet kommer i dagen beter vi oss som de politiker i valrörelsen som skyllde på de andra – de vi kallar migranter och flyktingar beskylldes för alla möjliga problem i samhället. Istället behöver vi bekänna vår otillräcklighet och respektera varandra i sökandet efter en ny samhällsmodell där vår nästa står i centrum och där vi alla har samma värde.
I vårt samhälle har socialdarwinismen format vår människosyn där vi tänker att rationella individer agerar främst i eget intresse. Men tänk om vi istället skulle uppfatta svampar som de typiska livsformerna – mycel som aktivt känner av och reagerar på sin omgivning. Där finns utrymme för både samarbete och konkurrens. Deras förmåga att tolka andra växters utstrålning gör det möjligt att hantera en rad komplexa bytesrelationer med träden och finna jordens förråd av näringsämnen: En ömsesidighetens lag som överensstämmer med det dubbla kärleksbudet i den judiska och kristna traditionen.
BÖN: Gud, låt din lag och din barmhärtighet leda oss fram till ömsesidighetens rike. Amen