”…Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla… Luk 5: 33-39

Veckans reflex

Jesus berättar den här liknelsen för att förklara varför hans lärjungar inte beter sig likadant som Johannes lärjungar gör. Gamla teologiska föreställningar eller handlingar, djupt begravda i traditionens djupa fåror, kanske inte passar in i den situation vi lever i idag. Gammal kunskap är inte sannare än nya reflektioner. Tvärtom kan gammalt tal om Gud kännas overkligt. Vårt sätt att förstå vad Gud är förändras i takt med att vår kunskap om verkligheten förändras. ”Lappen” från det nya passar inte på det gamla.

Lars Norén som brottas med livsmeningens innehåll skriver: “Visst tror jag på en/ Gud där man kan röra sig/ fritt och inte behöver/ sitta försiktigt rädd att/ ha sönder något som gamla/ damer på konditori En gud/ som är skräckens fader/ eftersom vi längtar efter/ att bli till hungrar efter/ att ligga i vårt eget/ mörker/ En gud som jag inte/ kan se eftersom mina ögon/ alltid är guds ögon.”

Gamla damer med skräckens fader till gud ställs mot en gud som finns där inne i det egna mörkret. Ordens begränsningar avslöjas när de ska rymma Gud. Gud är alltid något mer, orden blir som gamla vinsäckar som spricker när det nya vinet ska bäras i dem. ”Jag tänker mer och mer/ på Gud, både Gud och ordet/ Gud, och Gud som vägrar att/ bli ord, Gud som tid och tanken/ i vilken vi är bevarade/ efter förintelserna.”

Religionens värld är en värld i blivande medan bekännelseskrifternas grundare försöker frysa ögonblicket. Genom deras teologi skapas en förnuftig spegelbild av världen som gör den begriplig. Men Jesus förkunnar inte en begriplig värld utan en värld som är trygg i förändringen. Inte en värld där den rationelle guden skapat burar som vi inte får lämna. Jesus talar om en annan tid när brudgummen är borta. För Jesus är förändringen, rörelsen, ett faktum. I den här tidens värld pågår ständigt nya upptäckter som bryter mot det naturliga förnuftets företräde och bereder plats för nådens händelse, det oförutsedda.

Du behöver inte vara rädd för att din tro inte duger. Du behöver inte knyta dina bilder av Gud till en värld i tideräkningens början. Gud finns där utanför ordens räckvidd och utanför tidräkningens kupa. Din erfarenhet behöver inte begränsas till de gamla damernas på konditoriet. Kvantvärldens verklighet bryter upp våra invanda orsakssammanhang och Einsteins universum blir ett steg av många till en värld som är mycket större. Orden kan hjälpa oss att ana riktningen på våra liv. Vi kan lära oss känna igen kärlekens alfabet för att kunna stava oss fram till en mening.

Tanken svindlar och allt tycks vara en avgrund av obestämbar slump. Det är då Jesus i sina liknelser vänder åter till den ursprungliga grunden, till närvaron av en Gud där inne i mörkret. ”Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre”. Där i samma erfarenhet som vid tideräkningens början finns en ton från skapelsens innersta mening som du kan känna igen, och som människor i alla tider har känt igen. Som ett gammalt årgångsvin med fin balans och kryddigt djup.

Bön

Herre tack för att vi får leva våra liv i ett ögonblick av din tid.
Amen.