Veckans bibelmeditation vecka 13 2014

 


…”Jag är livets bröd. Era fäder åt manna i öknen och de dog. Men brödet som kommer ned från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet som kommit ned från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet.” …
Luk 1: 26-39
Veckans reflex
Vi vänjer oss vid bilder. Metaforerna i välkända texter börjar leva sitt eget liv och vi hör inte längre textens poetiska funktion. Jesus försöker säga något som är svårt att uttrycka i beskrivande ord eller matematiska modeller och därför använder han poetiska beskrivningar, en mytologisk berättelse som berör livets mening. Man kan tänka sig hela bibeln som just en sådan mytologisk berättelse. Den är sann, inte därför att den beskriver världen, utan för att den hjälper oss att finna mening och riktning i vårt liv.

I veckan som gick fick vi på nytt förundras. Med bävan fick vi höra om upptäckten av flera miljarder ljusår långa vågor från universums allra första ögonblick. Upptäckten bekräftar teorin om hur universum växte på en ytterst liten bråkdel av en sekund från mindre än en atom till mycket mer än den rymd vi kan se i dag. Den där väldiga expansionen lämnade vågor efter sig, flera miljarder ljusår långa vågor i själva rymden. De där vågorna, som vi nu kan mäta, är en hälsning till oss från den tid då universum var yngre än en sekund.

Den mytologiska berättelsen om livets mening står inte i motsats till den vetenskapliga berättelsen om livets uppkomst. I bästa fall kan berättelserna ömsesidigt berika varandra och hjälpa oss att förstå våra liv i nya dimensioner. Om mytens ramverk hjälper oss att förstå ramverket för våra handlingar och relationer så kan beskrivningen av hur vår värld formats genom år-miljarderna hjälpa oss att tolka myternas djupare innebörd.

Berättelsen om hur Gud skapade världen förändras då från något passerat till en pågående händelse. Som en del av denna händelse omskapar evolutionen ett embryonalt liv till en reflekterande människa. Denna människa som inom sig bär en längtan efter mening och mål. En längtan likt en vågrörelse från universums allra första ögonblick.

Det är som svar på denna längtan som Jesus talar om bröd. Han vill stilla den hunger, det begär efter närhet och mening som inifrån driver människan. Som brödet upprätthåller den fysiska kroppens liv så upprätthåller tillitens bröd en närhet till den Gud som berör oss. Denna hunger efter beröring driver oss till ett liv i kärlek, en del i ett skapande verk. Som en vågrörelse från universums alla första ögonblick finns i vårt inre kosmos denna längtan nedlagd som ett rop efter mening och mål.

Bön
Gud, stilla den oro i mig som söker vila i dig, giv mig i dag ditt dagliga bröd.     Amen.

 

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.