”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten…”
Mark: 2: 23-28
Veckans reflex
De här orden av Jesus har aktualitet fortfarande efter tvåtusen år, även om vi har söndagsöppet och sällan går genom sädesfälten och rycker av ax. Vad är det som är ”kristna värden” och hur förhåller sig dessa värden till det som vi kan kalla humanistiska värden. Är det sabbaten eller människan som är viktigast?
Frågan berör våra tankar om var man kan finna Guds uppenbarelse? Finns uppenbarelsen enbart i en övernaturlig gudomlig ”självmeddelelse” som givits en gång för alla? Med en sådan föreställning är dogmatiken viktigast, den regelbok som fastslår vad som är rätt tro. Därmed kan mänsklig kreativitet i förhållande till uppenbarelsen inte vara något annat än vanhelgande och förminskande.
Men om uppenbarelsen visserligen kommer från en källa utanför vår tankes räckvidd men ändå uppfattas av det mänskliga medvetandet och är tillgängligt för det mänskliga förnuftet, så är det en del av vår upplevda värld. Då har inte bara utvalda budbärare tillgång till denna verklighet utan den ligger öppen för det mänskliga förnuftet och fullbordas genom mänskliga handlingar. Då är uppenbarelsen något som pågår mitt i vardagens kamp för bröd och överlevnad. I ett sådant sammanhang blir människan viktigare än den religiösa regelboken.
En uppenbarelse som sker genom det mänskliga medvetandet och i förhållande till den andre kan aldrig begränsas till en bokstavlig tolkning av heliga böcker eller förpassas till det privata, till individens enskilda intresse. Denna verklighet är till för människan.
Vi har ibland talat om frälsning som ett privat accepterande av ett antal trossatser som därefter ger oss tillgång till Guds omsorg. Ungefär som vi betraktar en flykting. När hen väl fått asyl så är hen definierad som en ”flykting” som har rätt till värdlandets omsorg. Men en flykting är så mycket mer än en flykting. Hens liv får inte sin mening ur detta enda beslut och vi borde sluta betrakta hen som en flykting. Hen är pappa, älskarinna eller ingenjör. Hen är människa som gestaltar ett liv.
Vårt liv som kristna får på samma sätt inte sin betydelse genom beslutet att vilja tillhöra en kristen tro. Vår kristna tro ger oss en utgångspunkt för hur vi ska gestalta vårt liv. Vårt livs mening är att vara en del i den gudomliga uppenbarelsen. Ett liv långt bortom det begränsande perspektivet med offentliga och privata sfärer och lång mer universellt än vår tids motsägelsefulla globaliseringsprocesser. Att vara kristen är att vara människa och delaktig i den stora process som livet är.
Bön:
Tack Herre för livets gåva, hjälp oss att leva i din frihet.
Amen