Veckans bibelmeditation vecka 38 2015

Relief

”Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. … Alltså verkar döden i mig och livet i er.”

2 Kor 4: 7-14.

Veckans reflex:

Att åldras är att stegvis närma sig döden. Alltså verkar döden i mig i åldrandets tunga och oåterkalleliga process.  I vår kultur dyrkar vi ungdomlig skönhet och försöker dölja åldrandets kännetecken med skönhetsoperationer, träningsideal och klädstil som döljer åldrandet. Kanske vi gör så för att vi är rädda för döden. Också i de heliga texterna förnekas ofta åldrandets och dödens närvaro i livet.

Men i Paulus brev till Korintierna vänder han på denna attityd av förnekande och markerar dödens ständiga närvaro i sin egen kropp. Den död som Jesus fick lida finns också i Paulus kropp. Det är inte genom att förneka kroppens död som vi kan förhålla oss till vår rädsla för det okända. Vi kommer inte heller närmare Gud och vårt livs mening genom att skilja på andligt och kroppsligt. Våra andliga erfarenheter är också beroende av våra kroppsliga sinnen och av dödens närvaro i våra liv.

Vi behöver acceptera både åldrandets närvaro och kroppens dödlighet för att upptäcka livets rikedom. Att låta döden vara död är också ett sätt att acceptera det gudomligas närvaro i materien som bärare av det heliga. Det är där vi kan möta Gud, genom att Gud blir människa. Genom att låta döden vara den verklighet där all mänsklig erfarenhet tar slut måste vi också acceptera att vår Gudstro har sin grund i materiens oerhörda rikedom. En förklädd Gud.

Om andlighet inte är någon slags hägring från ett liv bortom döden så är det något mycket sinnligt och bärare av en i materien levande helighet. Genom denna ”andlighet” kan vi befrias från vår rädsla för döden men vi får ingen kunskap om dödens hemlighet. I denna erfarenhet av helighet räcker orden inte till och dialogen med Gud får karaktär av en inre dialog, eftersom Gud upptäcks som det egnas innersta väsen. Det inre blir en plats för dialog och relation. Vi behöver inte kunskap om eller tro på något efter döden för att ta emot livets hemlighet nu.

Min stund på jorden är begränsad samtidigt som den är fylld med helig och tidlös närvaro. Det öppnar för ett liv fyllt med den mening som går långt utöver min erfarenhet men också för mig närmare varje väsen som är bärare av denna heliga närvaro. Platsen för mitt livs mening är alltid här och nu och alltid i relation till det heliga. Att bejaka dödens och åldrandets process i mitt liv är att öppna för det stora okända men samtidigt ett bejakande av mötet med den inre erfarenhet vi kallar Gud.

Bön: Gud förlåt oss vår rädsla för döden och hjälp oss att ta emot Dig i mötet med allt levande.  Amen

 

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.