ReliefVecka 13, 2016
”…När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?”
Joh. 21:15-19
Veckans reflex:
Det är de sista orden i den text vi kallar Johannesevangeliet. Den skildrar den ömma kärleken mellan två män som vet att de ska skiljas från varandra. Det är både en varm omsorg och en stark ängslan inför det som skall komma. ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Det blev verkligen en ny och dramatisk tid efter det att Jesus lämnat Petrus och de andra lärjungarna. Men det är också en tid när den kristna kyrkan växer fram ur den lilla judiska gruppen som älskade Jesus och som skulle överleva det romerska världsherraväldet.
Den Gud som i Manasses bön skildras som ”Våra fäders gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud…” är historiens Gud ”sen till vrede och rik på kärlek.”. När Jesus envist frågar Petrus om hans kärlek handlar det om vad som är drivkraften i Petrus liv. Inför den nya epok som möter Petrus efter Jesus död krävs den styrka som kommer av kärleken. Jesus ger inte Petrus instruktioner om hur han ska bygga en kyrka utan frågar honom efter hans kärlek. Den styrka Petrus behöver ska han hämta från den Gud som är ”sen till vrede och rik på kärlek”. Det är så han ska svara på Jesus utmaning ”Följ mig”.
Att vara ”Kristi efterföljare” i en tid som präglas av stora förändringar är aldrig något enkelt eller självklart. Det kan inte formuleras i en för alla tider giltig trosbekännelse eller besvaras med enkla moralregler. Lagens bokstav är lika död i detta sammanhang som de politiska partiernas program. Jag menar inte att lagen ska ogiltigförklaras eller att politiska partiers program inte kan vara uttryck för en god vilja. Men de räcker inte när verkligheten runt omkring oss genomgår en omvälvande förändring.
Globala förändringar av tidigare okänd art är kännetecknande för vår tid, en tid då många händelser ställer oss inför moraliska och mänskliga dilemman. Det finns inget facit och inga enkla svar på en mängd av de stora frågor som vi ställs inför. Juridikens såväl som ideologiernas svar är otillräckliga inför dessa utmaningar: De som flyr från klimatförändringarnas och krigsskådeplatsernas mellanöstern är så många att detta kan betecknas som folkvandringar. Den globala ekonomin är i ett krisläge där inga teorier har några självklara lösningar för att undvika ett sammanbrott. Klimatförändringarna eskalerar medan förändringsarbetet skyms av terrorhot och nationalistiska skenlösningar.
Inför dessa utmaningar behöver vi modet att vara nyskapande och bereda oss på stora samhällsförändringar. Vi behöver våga gå vidare i tro på en närvarande Gud, ”full av medkänsla, sen till vrede och rik på kärlek” som det står i Manasses bön. Men inte heller det är enkelt. Religiös tro handlar om icke-bevisbara försanthållanden. Det ligger i sakens natur att man inte kan pröva en sådan tro och utan kritisk prövning kan den föra hur långt som helst i sin blinda övertygelse. Det är därför religion och politiska ideologier relativt lätt kan låta sig kidnappas av dem som säger sig vara särskilt religiösa. Sådana som ger sig ut för att ha den sanna tolkningen av sin religion. Därför behöver man också i förhållande till sin egen tro vara reflekterande, kritiskt ifrågasättande och resonerande.
Jag har refererat till ”Manasses bön” som är Gamla testamentets sista bok och till Jesus dialog med Petrus som är Johannesevangeliets sista rader. Dessa texter avslutar båda en epok och tar sats inför en ny epok i den bibliska historien. Vi lever också i avslutningen av en historisk epok och tar sats inför en ny värld som tränger sig på och kräver förändringar. Dessa förändringar kommer att kräva mycket av oss. Svaret på Jesus tre frågor till Petrus var kärlek och Petrus gensvar var en kärleksförklaring. Det är samma svar som kan ge oss redskap att pröva vår tro och modet att möta globala utmaningar, ett möte med ”Gud som är sen till vrede och rik på kärlek”.
Bön: Gud du som lever i de stora förändringarnas nyskapande händelser hjälp oss att följa dig i modet att älska varandra och i barmhärtighet lindra varandras nöd. . Amen.