” ´Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den här änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande….Där hör ni vad en orättfärdig domare säger: Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? …” Luk 18:1-8
Här har vi en makthavare som inte fruktade Gud och inte heller brydde sig om människor. Sådana makthavare finns det gott om i många av historiens epoker. Jag tror inte att innebörden i denna berättelse som Jesus använder ska tolkas som att Gud är lik den vresige domaren .Utan jag tror att Jesus kritiserar maktutövandet hos den domare som krävde tjat för att skipa rättvisa åt en utsatt kvinna. Som kontrast mot domaren beskriver han hur Gud handlar.
Gud verkar inte i världen för att vi ber om det, utan för att Gud är Gud . Vår bön syftar inte till att styra Guds handlingar utan till att släppa in Gud i vår existens. Gud vill komma in i sin värld, men genom oss människor. Detta är vår existens mysterium och människosläktets övermänskliga möjlighet. Vi ska be sådana böner som öppnar oss och världen för gudomlig närvaro.
Rabbi Mendel från Kozk överraskade en gång några lärda män med frågan: ”Var bor Gud?” De skrattade och svarade ”– Så ni talar. Världen är ju full av hans härlighet.” Men han besvarade då sin egen fråga: ” – Gud bor där han blir insläppt.” ”Att alltid be och inte ge upp,”
är att släppa in Gud i världen. Det är en nåd att Gud verkar i världen genom människor.
Världen är full av maktfullkomliga härskare som likt domaren inte bryr sig om varken Gud eller människor utan fyller sin existens med nationalistiska eller imperialistiska maktdrömmar. Det kan vara en Putin, en Trump eller en Netanyahu, som av några människor betraktas som härskare av Guds nåde. Imperiernas makthavare vill ofta framstå som Guds utsända och historiens herrar. ”Vi skrev ditt namn på våra stridsbanér…..men du gick hela tiden längre ner.” Det är i kontrast till dessa militära eller ekonomiska makthavare som Jesus visar oss den väg där Guds närvaro genomlyser vår existens med frihet. Att leva i bön är att släppa in Gud i den omgivning som är välbekant för mig, den som möter mig varje dag och som varje dag kräver något av mig. Det är där jag lever som det gudomliga kan lysa igenom.
När upplysningens världsbild dominerade tankevärlden formulerades en tro på naturlagar som bestämde allt liv. Där fanns det inte utrymme för Guds handlingar annat än de som tolkades som ”mirakel” och utgjorde brott mot naturens lagar. Men nu när kvantfysik och strängteori har ifrågasatt den rådande mekaniska världsbilden finns en öppning mot en mer komplex verklighet. Teologins bilder och vetenskapsteorins sökande efter förklaringsmodeller fördjupar vår världsbild så att sambandet mellan orsak och verkan öppnar för nya tolkningar. Guds kraft som verkande orsak kan inte uteslutas. Genom att ”Ropa till honom dag och natt” kan vi släppa in hans verkande kraft i våra liv. Tro mot bättre vetande och eskapism kan ersättas av den tillit som inte förnekar vår tid på jorden som det verkliga livet.
Bön: Gud öppna våra sinnen och kom till våra liv med din nåd och verkande kraft. Amen