”En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: `Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?´ Jesus sade: ´Låt folket slå sig ner.´ Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män.´” Joh 6: 1-15
De bibliska berättelserna har ju formats i en judisk miljö och är därför fulla av judiska innebörder som ibland kan vara svåra att upptäcka. Det är ungefär som att emojis har betydelser för yngre generationer som vi äldre har svårt att upptäcka.
I de fyra evangelierna förekommer två berättelser där Jesus gör vad vi brukar kalla för ett ”brödunder” – några korgar bröd räcker till att utspisa en väldig massa människor. De judiska berättelserna innehåller detaljer med olika innebörd. Bröd som bild för inkarnation och livsuppehållande kraft har funnits alltsedan profeten Elisha på 800-talet f Kr gjorde ett liknande under med några kornbröd som räckte åt hundra svältande män.
Johannes berättar om en händelse där 5000 människor utspisas. Denna berättelse har en judisk innebörd där siffran 5 står för nåd. Jesus, som är livets bröd, kommer med nåd först och främst till det judiska folket för att mätta deras hunger. Den hunger som finns hos de tolv stammarna i Israel representeras av de tolv korgar bröd som blev över. Korgen som omnämns är en mindre korg som brukade användas på resor och detta kan ju associeras med den historiska vandringen genom Sinai.
Markus berättar i sitt evangelium både om detta brödunder men också om ett annat med 4000 deltagare som sker på icke-judisk mark och är riktat till hela jordens folk. Där används siffran 4 som kan associeras med de fyra väderstrecken – en symbol för hela jorden. Sju korgar bröd blev över, där siffran sju står för fulländning. Före detta andra brödunder skedde ett annat av Jesus under där han hjälpte en icke-judisk kvinna och därmed visade att Gud ser till alla människors behov. Detta kan tolkas som fulländning och har en innebörd utöver själva händelsen. Berättelsen gäller ”alla folk”: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…”.
Genom den judiska traditionens fördolda tecken avslöjas alltså något som ger de båda brödundren olika innehåll. Vi behöver förstå den judiska traditionen för att upptäcka berättelsernas djupa innebörd av Gud, av människa och relationen mellan dem. I takt med att den kristna tron har individualiserats i vår moderna tid, inte minst i de mirakelinriktade megakyrkorna i USA, kan den sociala dimensionen av den kristna frälsningen försvinna ur blickpunkten. Denna individualisering innebär att den sociala ”kroppen” försvinner och det kan bidra till att den kristna traditionen uppfattas som andlig och kroppslös. Istället för att ”kroppen” står i relation till andra människor och till det gudomliga har den blivit intressant mest för biologiska och medicinska undersökningar. Också i förhållande till nattvarden har innebörden som gemenskapsmåltid ibland försvunnit och blivit en fromhetsövning för den individualiserade och okroppsliga tron. Men brödet i nattvarden är fortfarande bröd som materia och Kristi kropp.
Den katolske teologen de Lubac har pläderat för att ”frälsningen är social, inte en privat historia mellan Gud och själen som den i modern tid kommit att bli.” Jag är rädd för att den kristna tron som ett kollektivt fenomen håller på att brytas sönder. Guds inkarnation i historien gestaltad genom kyrkans kropp i nattvarden förlorar då sin innebörd. Men genom nattvarden kan brödundret förvandlas till den gemenskap som förenar mänskligheten. Vi människor är kallade att vara ett pilgrimsfolk på vandring mot en enad mänsklighet. Att bli kristen innebär inte att svara på frågor om Guds existens utan att forma en gemenskap som får brödet att räcka till alla människor – alla folk.
Bön: Tack Gud för att du genom din närvaro vill föra oss samman till en enda mänsklighet. Amen.