”…han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna…” Luk 1: 46-55

Elisabeth som är gravid säger till Maria som också väntar barn: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig…” I Elisabeths ögon är Maria utvald och barnet som hon väntar ska kallas den högstes son. Som svar på detta utbrister Maria i en lovsång som delvis är hämtad ur de heliga skrifter som fanns i hennes samtid. Att vara utvald kan innebära olika saker: För Maria innebar det att bli en del av ett globalt sammanhang och ana en djupare mening med sitt liv. Men att vara utvald kan också innebära att tro sig vara utvald framför alla andra, en narcissistisk frestelse för att kunna utöva makt och förtrycka andra. Exempel på sådant förtryck avslöjades i den dom som avkunnades i Uppsala Tingsrätt mot ”Kristi brud” som varit ledare för Knutby Filadelfia, en församling som spårat ur och antagit sekteristiska former. I sekten var den dömda kvinnan härskare och de andra hennes tjänare.

Sekterism och utvaldhet kan också ta sig uttryck i större globala sammanhang för att legitimera nationella storhetsdrömmar. Det var ingen tillfällighet att George W Bush, som var en så kallad ”omvänd kristen”, associerade till tankegångar om USA som en utvald nation när han förklarade krig mot Irak. Hans nation var utvald att vara ett globalt imperium. Med orden ”Ni är antingen med oss eller mot oss” uppmanade han världens nationer att ansluta sig till kriget. Han associerade till Jesus ord ”Den som inte är emot oss han är för oss.” Ironiskt nog med den rakt motsatta innebörden för Jesus ord ville överbrygga relationer till främlingar och inte skapa ett ”vi och dom”. När vi hör budskap som föraktar svaga, eller vill åstadkomma ett ”vi och dom”, är detta inte kristna värderingar. Det är snarare en konsekvens av en världsåskådning och en uppsättning värderingar som ligger bakom ultranationalistiska världsbilder.

Maria beskriver den Gud som hon lovsjunger med orden ”Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort”. Vi har levat i en tid när de rika har fått hålla i taktpinnen och vi är inordnade i en global ekonomisk ordning som missgynnar de hungriga. Den globala världsordningen har genom orättvis fördelning mellan fattiga och rika skapat ett världsrisksamhälle. Klimatkatastrofer, pandemier, artutrotning och krigshot är risker i industrialismens tidsepok. Därför behöver vi nu förbereda oss på förändringar som skyddar mänskligheten.

Coronaviruset är en tydlig illustration till bristerna i vår sektliknande nationalism och den narcissistiska förtjusningen i vår egen rikedom. Det skapar panik och kris tvärs igenom hela världssamhället. Coronaviruset kan inte hanteras på individuell nivå utan bara i samarbete och solidaritet. Tvärtemot våra individualiserade ideal kräver nu vårt risksamhälle en stark gemensam organisation av förberedelse, koordination, planering och gränsöverskridande beslut. Vi behöver tillämpa solidaritet och omsorg om de svagaste, oberoende av deras ursprung eller religion. Vi behöver tänka på hur vi skyddar och hjälper den andre och öva oss på att försaka oss själva. Hela denna situation liknar en förövning till vad världsrisksamhället kommer att kräva av oss inom en snar framtid. Nu är tid att söka vår roll i det globala sammanhanget och en djupare mening med våra liv som ”ringa tjänare”.

Bön: Prisad vare du Gud som vill försona den splittrade mänskligheten till gemensam solidaritet. Amen.