Bibelmeditation vecka 25 2022

”…Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också…” 

Matt 6:25-30

För en tid sedan predikade jag om rättvisa. Efteråt påminde mig en god vän om att Olof Palme använde begreppet ”rättfärdighet” som för honom var ett både djupare och bredare begrepp än rättvisa. Ju mer jag tänker på skillnaden ju tydligare blir det för mig att vi inte får tappa bort ordet rättfärdighet. Det påminns vi särskilt om i midsommartiden – denna ljuva sommartid då inte bara kroppen går ut och gläder sig utan också själen påminns om att marken bär Guds gåvor. Att leva i rättfärdighet är att leva i samklang med både naturen och mänskligheten.

Ordet rättvisa handlar om att fördela pengar och materiella värden mellan människor. Men rättfärdighet har också konnotationer som innefattar bevarandet av vår gemensamma helighet – vårt förhållande till hela skapelsen. I den judiska traditionen utdelas hederstiteln ”rättfärdig bland folken” till icke-judar som riskerade sina liv för att hjälpa judar undan förintelsen, utan penningmässig eller annan vinning i retur. Jag skulle vilja utdela denna hederstitel till alla de forskare och opinionsbildare som sedan den första miljökonferensen i Sverige, för 50 år sedan, har arbetat på att rädda mänskligheten undan det hot som våra värderingar och tekniskt/kulturella levnadsvanor byggt upp. Utan att förringa eller underskatta den oerhörda förbrytelse mot det judiska folket och mänskligheten som förintelsen innebar, skulle jag önska att vi insåg att vi genom likgiltighet för klimatförändringar och kärnvapenhot hotas av ännu en förintelse, nämligen hela  människosläktets.

Midsommarfirandet påminner oss om den oerhörda tillgång som Gud genom sin skapelse skänker oss. Kanske vår likgiltighet inför klimathotet kan ersättas av beredskap till självuppoffring och sökande efter rättfärdighet. En livshållning i harmoni med himmelens fåglar och markens liljor skulle kunna lära oss att det viktigaste inte är att ackumulera rikedom – ”de sår icke, skördar inte och samlar inte i lador men er himmelske  fader föder dem.” Det viktigaste för oss är att söka ordningen för Guds rike och hans rättfärdighet.

Vi möter nu dagligen nyheter om Rysslands övergrepp mot det ukrainska folket. Det hänger över oss som ett eko av kolonialismen. Ryssland vill vara ett imperium. Imperier och imperialism har i vår västerländska historia ansetts som en plikt som mäktiga stater har mot sina svagare bröder. Exempel på denna ”plikt” har demonstrerats av USA genom invasionen av Irak med katastrofala konsekvenser och av Kina genom behandlingen av den muslimska befolkningen i Xinjiang. Kolonialväldena under 1800-talet grundade sin makt på tvång och våld och på samma sätt upprätthåller våra dagars imperiestater sitt herravälde: polismannen som torterar misstänkta och soldater som spränger hus och skjuter fångar. Likgiltigheten inför den andres lidande har de gemensamt.

Imperialismen har alltid två onda sidor: För det första kampen mellan imperiemakterna som givit upphov till två världskrig och nu fört oss in i ännu ett kallt krig. För det andra ockupation av små stater i imperiemakternas intressesfär som oundvikligen innebär användning av våld mot försvarslösa människor. Men vårt skydd och vår trygghet skapas inte av kärnvapen eller något imperiums våldskapital. Tryggheten finns istället i Guds rättfärdighet. Tydligare än någonsin kan vi nu lära oss av liljorna på marken och fåglarna under himlen vad den tryggheten innebär. De vet vem som har alla varelser i sin hand, som Job säger: ”Fråga djuren de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk? Han har alla varelser i sin hand, varje människas ande.” Guds rättfärdighet finns i den harmoni och det liv som skapelsen erbjuder oss och är varje människas rättighet. Men då måste vi avvärja människans skadliga inverkan på klimatet och söka ”hans rike” och ”hans rättfärdighet” i självuppoffrande kärlek till varandra och till allt skapat liv.

Bön: ”Låt mig få tjäna dig allen, i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska.” (Sommarpsalm 200.)