…jag kan inte skada sanningen bara främja den. 2 Kor: 13: 5-9
Hatretorik, hot och skadegörelse har under de senaste åren ökat. 35 % av alla författare har upplevt sig hotade eller trakasserade. Vi har också sett hur yttrandefriheten begränsas och journalister fängslas i en rad länder. Personer som har en samhällskritisk ambition blir mer utsatta och 60 % av de utsatta tror att hatet kommer från personer med koppling till högerextrema grupper. En ung talesman från en av dessa grupper påstår inför en internationell publik att ”politisk vänsterism och islamism har infiltrerat svenska kyrkan”. Hatets ordvrängare sprider förtal och misstro.
Det hat som frodades i en grupp legoknektar och fransk-brittiska-belgiska investerare i Ndola 1961 kan ha lett till Dag Hammarskjölds död. Han var förberedd på döden och hade redan som ung tagit till sig tesen om varje individs ansvar för andra människor så som Dostojevskij beskriver den i Bröderna Karamazov. Dag Hammarskjölds favoritförfattare, Joseph Conrad har också i romanen om ”Lord Jim” låtit huvudpersonen acceptera sin död i förtid. Han visste med sig att han i sitt liv gjort vad han kunnat. Även för Dag Hammarskjöld var uppdraget viktigare än hans liv. Hela hans Vägmärken lyser av hans tankar om uppdraget… Men Paulus var före… För att inte tala om Jesus.
De som söker sanningen och låter sig vägledas av sin inre sanningslidelse utmanar hatet. Deras obetvingliga rättspatos kommer alltid att mötas av hat och konspirationsteorier. Så var det också för Paulus när han skriver sitt brev till Korinth: ”Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet. Men en dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda….”
De som hotar och hatar har alltid haft samma avsikt, de vill med sina ord väcka fruktan och underkastelse, skrämma och tysta. De som söker sanningen och vill formulera den, vare sig det gäller vår tids författare, svenska kyrkan, FN:s generalsekreterare eller aposteln Paulus har alltid talat från en utsatt position, från en position av yttre svaghet. Deras styrka manifesteras inte i vapenmakt eller förmågan att döda, utan i sökandet efter och uttrycket för den sanning som inte låter sig hotas eller skadas.
Hur ska jag veta om det är ”sanningen” som driver mitt engagemang, har inte hatets kolportörer och rasistiska och våldsbenägna människor samma rätt att representera sina ”sanningar”? Vågar jag stå upp för min övertygelse? Paulus ord lugnar mig: Jag behöver inte vara rädd, jag kan inte med mitt engagemang ”skada sanningen bara främja den”. Jag kan ha fel men om mitt engagemang drivs av den inre övertygelse som har sin grund i kärlekens och fredens Gud kan jag bara främja sanningen, inte skada den. Lögn, hat och förtal kan inte heller skada eller förändra denna sanning, när det tystnat så är den kärlek oförändrad som på nytt söker viagra sans ordonnance sin sanning.
De som hatar kan förorsaka lidande och förödelse men de som lever i Kristi efterföljelse kan leva i den sanning som ständigt skapar nytt liv. ”När han blev korsfäst var han svag, men han lever genom Guds kraft. Vi är också svaga med honom, men vi skall leva tillsammans med honom genom Guds kraft, som ni skall få känna.”
BÖN: Gud låt din sanning växa i oss och skapa nytt liv där hatet skapat förödelse. Amen.