”…Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild…”
2a Kor. 4:3-6
Veckans reflex
Det är med hjälp av tro vi kan se ljuset, inte en tro ”på något” utan en tillitsfull hållning som ger mig möjlighet att upptäcka livets mening, att våga ha tillit till livet självt. Att tro är inte ett tillstånd utan en handling. Att i hängivelse våga utforska och pröva vad meningen med mitt liv är. Att inte dra mig undan den andre utan i samspel med den jag möter låta mig förändras av mötet och själv våga verka och förändra. Vi blir sårade och sårar, vi prövar och förkastar, vi skapar och förändrar, inget är som förut. Allt är en rörelse, en förändring och ett skapande liv. I detta väldiga händelseförlopp relaterar vi till något som är större än vår egen erfarenhet, en kärlek som går utöver tid och rum men som möter oss i vår materiella begränsning.
”Denna världens gud” kan väl anspela på många erfarenheter som döljer möjligheten att i tillit till Gud se möjligheterna till ett liv i kärlek. Jonas Gardell skildrar i filmen ”Torka aldrig tårar utan handskar” på ett ofrånkomligt tydligt sätt hur en tro som blivit synonymt med troslära och dogmer hindrar kärleken och tilliten att växa. En tro som förvandlats till ett stelt försanthållande som dessutom uppfattas som absolut och kompromisslöst är ingen kärleksfull tro. Egentligen är det bara fundamentalister och ateister som håller sig med absoluta sanningar. En kärleksfull och levande tro kan inte begränsas på det viset för då begränsar vi den verklighet som vi söker och stänger på förhand igen dörren till den meningsfullhet som vi kan finna i en mångdimensionell och kärleksfull verklighet.
Det är ett nytt år nu och vi har genom klimatförändringar och ekonomiska kriser blivit medvetna om att vi är sammanlänkade i en global gemenskap. Det är inget nytt, vi har i själva verket hela tiden levat i samma värld och måste nu förhålla oss till tidigare generationers missgrepp och plundringståg. Koloniala perioder och slavhandel ligger som historiska sår i människans kollektiva kropp. I dag kan vi inte bedriva handel, utnyttja varandras råvaror och bedriva forskning utan att samarbeta över de nationella, etniska, kulturella och religiösa gränserna. I trons ljus är vi en mänsklighet, en enhet i mångfald. Nu kan och måste vi tillsammans släppa segregationens värld där vi skiljer på raser och klasser och bygga det globala samhället där vi formulerar vår tro och vår andlighet på nytt. ”Människan är inte världens statiska centrum, som hon länge inbillade sig. Däremot är hon evolutionens axel och spjutspets, vilket är något vida skönare och större.”(Pierre Teilhard de Chardin)
Bön
Herre vi tackar dig för ljuset som får oss att hoppas, för den förvåning som kunde genomlysa hela städer, det levande hopp som hjälper oss att se genom möjligheternas snäva rum och överraskar oss med en gränsöverskridande tro.
Amen.