Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. …”Var inte förskräckta, ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått han är inte här
Mark 11:1-11
Veckans reflex
Vi är egendomligt inlåsta i våra föreställningar om världen, livet och döden. Detta trots att dessa föreställningar hela tiden är föremål för förändringar. Våra föräldrars tankar om stjärnhimlen och kosmos utsträckning är i dag förlegade föreställningar som av oss känns begränsande och lite primitiva. Det problematiska med våra föreställningar om världen är att dessa föreställningar hindrar oss att se det som inte förklaras av våra begränsande världsbilder.
Ibland har kristen förkunnelse utformats som om vi befann oss utanför våra världsbilders räckvidd och hade ett titthål i universums orsakskedja. Genom detta titthål kunde vi skåda evighetens ljus som ett förklarat fysiskt faktum. Men titthålsförkunnelsen avslöjar bara vår rädsla att ta ansvar för vårt liv. Vårt liv är inget på förhand uppgjort schema, det är i vårt liv och vår samtid som vårt livs mening avslöjas.
När vi söker en Gud finner vi en tom grav. Men den Gud vi söker finner vi i mötet med vår nästa. I efterföljelsens mysterium bekräftas Guds barmhärtiga närhet. I liv och död är det inte våra handlingar eller föreställningar om världen som ger meningen åt livet utan den verklighet som möter oss i den andre. Den tomma graven bevisar inget men får oss att vända om till en värld där varje möte rymmer en möjlighet till förundran.
Därför är en tom grav inte ett tecken på att sanningen finns i en parallell värld där ett titthål i orsakskedjan har uppenbarat meningen i våra liv. Om någon sådan bakomliggande verklighet talar aldrig evangeliet. Det är i den här världen meningen med livet avslöjar sig. Guds rike är nära och uppenbarar sig där vi lever.
När Elisabeth och Maria, möter varandra uppe i bergsbygden och barnet spritter till av glädje i den enas kropp vid den andras hälsning avslöjas Guds frälsningshistoria i en rent kroppslig händelse. En tom grav är en annan högst materiell händelse som avslöjar vår begränsade världsbild. Var inte förskräckta, ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. En tom grav är en öppning in mot en rikare bild av materiens sätt att bära livet, som när ett foster spritter till i en havande kvinnas kropp. I vårt livs slutskede skymtar vår grav solbelyst som på tredje dagen.
Bön
O Gud, inför Jesus uppståndelse står vi förundrade med vår trevande rädsla för döden. Hjälp oss att möta både liv och död med tillitens öppenhet i förundran över din skapande närvaro.
Amen