Välsignad är han som kommer, konungen i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.
Luk 19:28-40

Veckans reflex

Världen är inte ett sakförhållande utan en pågående händelse. Han som kommer, Messias, är ett hopp om en kommande ordning där slavar befrias, förtryckta upprättas och de som fruktar får ny livskraft.

Det bestående blir i detta perspektiv ett hinder. Det kommande är hoppet som upphäver det som rotat sig. Rutter, färdplaner, blir viktigare än rötter. Rötterna är viktiga bara som varning för det allt för bofasta. Vi behöver vägar ut ur historiska låsningar. I en värld som rusar mot katastrofer krävs nya vägar, en nomadisk kultur som vågar pröva nya lösningar och relationer. Rutter som färdvägar mot nya rum i en nomadisk kultur, inger hopp. Hoppets rutter är ett uttryck för en messiansk kultur som i ständig förändring är på väg.

Förändring hotar de ”besuttna” som fastnat i sina ägodelars betongfundament. De besuttna, de som fastnat i rikedomarnas makt, som tappat sitt inre fäste, blir skrämda när förändringens vindar blåser. Förskräckta vill dessa cementera sitt rum och söker en livstro som ska ge dem en boplats där inget förändras. En fast boplats skyddar dem som tjänar på att allt är som det är. En boplats där tiden står stilla. Det är till dem som Jesus säger, bryt upp, sälj allt du äger och ge bort till de fattiga, kom sedan och följ mig. Jesus uppmanar till uppbrott från det bestående.

Ur de fattigas perspektiv är förändringen en del av hoppet. För människorna i Syrien är det oföränderliga, pågående lidandet outhärdligt. I Nordkorea utgör det bestående en cementering av härskarens boplats på bekostnad av friheten för alla dem som utgör folket. För dem som hotas av nya orkaner, översvämningar, torka eller bränder som följd av klimatförändringar, är det bestående ett hot mot deras överlevnad. För det växande antalet fattiga, som lever på mindre än 2 dollar om dagen, är det ekonomiska systemets sammanbrott en möjlighet. Förändring är en del av hoppet för de fattiga och förtryckta.

Men vår tolkning av de bibliska texterna utgår från att världen är ett givet sakförhållande som inte går att förändra och att inget annat än människornas sinnen behöver förändras. Världen kännetecknas från allra första början av en förutbestämd ordning.  Denna ordning finns given och ska upprätthållas med sina nationella strukturer, maktordningar och underkastelse. En av Gud given ordning. Då är allt som hotar denna ordning främmande för Gud som i första hand beskyddar det bestående och är de berikades bevarare. Allt som kräver förändring, allt som är en omvälvande och okontrollerad kraft, blir främmande för den tolkning av Gud som vi vant oss vid.

Men i dagens bibeltext rider Jesus in på en åsna i Jerusalem. En handling som identifierar honom med förändringens krafter, Messias, han som kommer med hopp om förändring. Dessa messianska krafter, nomaderna som är på väg och aldrig bosätter sig i fast bebyggelse, är ett hot mot den rådande sanningen, kulturen och historien. Med dem går det som det gick med konungen i Herrens namn, han som kommer med budskap om fred och förändring. Rutten in i Jerusalem ledde honom fram till Golgata därför att förändring väcker fruktan och vrede i de makthavandes tempel. Den Gud som befriar slavar, återupprättar förtryckta och lovar en rättvis ordning och som krossar det bestående är den Gud som kommer. Välsignad är han som kommer…

Bön
Herre giv oss mod att vara en del av förändringens kraft. Giv oss kärlek att se världen i de förtrycktas perspektiv. Befria oss från behovet att klamra oss fast vid en bestående ordning och gör oss till nomader i ditt rike. Amen