…När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen han röst. …
Joh. 10:1-10

Reflektion
Har du känt pulsen öka när du hör din älskades röst, rösten som avtecknar sig med sina unika kännetecken, som ett fingeravtryck, eller som en varm kyss en tidig morgon med daggen ännu vilande på rosenbladen. En daggfrisk beröring av den älskades stämläppar som rör vid varandra. När fåren hör herdens röst beröra deras kroppar, följer de honom. Fåren följer herden därför att de känner igen hans röst, som en älskande känner igen sin älskades röst och följer den in mot en beröring som väcker lust till närhet.

När Jesus ska beskriva sin relation till dem som hör hans röst tar han sin utgångspunkt i en erfarenhet från en herde och hans får. Våra kroppar bär på minnen av beröring och kärlek. Vi är beroende av de konkreta akter av kärlek och generositet vi känner till för att kunna ana något av en gudomlig kärlek. Vi kan bara tänka oss karaktären på ett tilltal av en gudomlig kärlek utifrån vår erfarenhet av en jordisk älskandes röst. När vi lärt känna Guds röst känner vi igen hans röst så som vi känner igen en älskandes röst och den kan inte förväxlas.

Genom hans röst förenas vi med varandra och såsom vi bara kan finna Gud i omfamningen av den andre som en främling, i betydelsen okänd i djupet av sin existens, så förblir Gud en främling vilken aldrig kan reduceras till något välkänt. Det som utgör glädjen i en älskandes röst är inte avsaknaden av hemliga djup utan tilliten att bli bemött med kärlek. Så är tryggheten i Guds tilltal inte att vi vet allt om honom utan den tillit som ger oss mod att leva. I mötet med honom är det jag blir tydlig och det är enda platsen jag inte blir otydlig inför mig själv.

I det massmediala vimlet av röster kan vi ibland bli lomhörda och drabbas av hörselskador när lobbygrupper lockar oss att misstro möjligheten att alla människor har rätt till ett värdigt liv, eller skriker till oss att vi inte kan ta emot alla flyktingar som kommer till oss eller låta alla sjukpensionärer få sina behov tillfredsställda, eller att vi inte kan mätta alla hungrande och lindra alla förtrycktas smärta, inte kan väl vi… Den som har hört Guds röst slutar att fråga och låter sig istället inneslutas i Kristi kropp som sträcker sig utanför sig själv och därigenom sammanfogar oss med andra kroppar i en helig beröring från hans stämläppar som rör vid varandra och gör oss till ett.

Bön

Herre viska i vårt höra med din röst och låt våra kroppar förenas i din kärlek till ”en” utgivande kropp som omfattar alla med samma rätt.

Amen