De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem…Luk 24: 1-12

Veckans reflex

Det är så vi behandlat kvinnors berättelser i alla tider, också nu. Bara prat och inget att tro på. Fortfarande finns det män som tycker att kvinnor inte kan vara präster och budbärare trots att det var en grupp kvinnor som först berättade att Jesus inte var kvar i graven. Det var Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, tillsammans med ytterligare några kvinnor, som gick ut till graven. Petrus och de andra männen gömde sig då fortfarande bakom reglade dörrar.

Berättelser om Jesus finns i flera bevarade skrifter och dokument. Också Koranen berättar om Jesus och Maria från Magdala. Men den kristna traditionen och Bibeln gör ett urval av skrifter som passar deras bekännelse på en frälsande gudomlig uppenbarelse genom Jesus Kristus. Eftersom vår kristna tradition framförallt utgår från nedtecknade berättelser har teologin främst handlat om hur man tolkar dessa berättelser. Urvalet av de bibliska berättelser som man ansåg tolkade det gudomliga budskapet bäst gjordes någon gång på 200-talet.

Bland de skrifter som sorterades bort var Mariaevangeliet, där beskrivs Maria som en av ledarna i den tidiga kristna gemenskapen. Där berättas att de manliga lärjungarna blir sorgsna när Jesus lämnat dem, men också rädda att gå samma brutala död till mötes som Jesus. De ville därför inte alls gå ut och predika. Det var Maria som försökte få dem att sluta gråta, ta sig samman och lita på att Jesus nåd skulle vara med dem och bevara dem.

På Petrus begäran berättar sedan Maria om den vision hon haft av Frälsaren. Petrus kallar henne då först ”den kvinna Frälsaren älskade mer än andra kvinnor”. Men sedan, berättar Mariaevangeliet, kommer invändningar från Andreas och från Petrus, som ifrågasatte om kvinnor kan undervisa män. Marias vision beskrivs av dem som uttryck för konstiga idéer. Kanske detta var samma tillfälle som i Lukas evangelium beskriver omdömet om Marias berättelse som ”bara prat”.

Sedan lärjungarna gjort egna erfarenheter av den vision som Maria talat om släpper de rädslan och börjar predika. Det är ur alla dessa berättelser om Marias och lärjungarnas erfarenheter som den kristna traditionen växer fram. Hade denna tradition kunnat bli så stark utan lärjungarnas egna inre erfarenheter av den vision Maria berättat om?  Det var ju när de identifierat Marias visioner som jämförbara med sina egna upplevelser som rädslan för det Romerska imperiets soldater släppte. Nu föddes en religion som skulle övervinna imperiets våld och globala makt.

I kampen mellan ”skrift” och ”tradition” som grund för auktoritet i den kristna historien har teologin ibland glömt den tredje bekräftelsen som gör tron levande. Vi behöver inte tvinga in religiösa övertygelser i våra föreställningskategorier, de finns redan där. En närvaro som får rädslan att vika och modet att växa hos dem som sitter bakom reglade dörrar.

Martyrerna i den kristna traditionen har sedan blivit många och tolkningarna om vad som hände är lika många. Kanske är just själva mångfalden av tolkningar och tillämpningar i olika tider en del av det gudomliga tilltalet. Ur detta tilltal kan vi låta Gud ge oss tröst och mod att leva i en tid där många hot på kort och lång sikt tornar upp sig vid synranden av vår historia.

Bön
Herre låt alla röster från påskens händelser ge oss mod att leva. Amen