”… Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? …”
Luk 18:1-8

Reflektion

Är det om Gud denna berättelse av Jesus handlar eller är det en berättelse om skapandets och livsmeningens innehåll. Berättelsen om änkan som envist kräver sin rätt, utan att ha annan makt att sätta bakom orden än sin övertygelse, är en berättelse om en kamp för rätten att förverkliga sitt liv. Med förundran och nyfiken attraktion kan jag möta människor som aldrig ger upp. Trogna sin innersta övertygelse skapar dessa människor en mening i sina liv som går långt utöver det förväntade. Bärande på ett inre ljus som inte låter sig släckas fortsätter de sin kamp. Inte alla uppmärksammas. Krigsänkorna i Gaza och den syriska befolkningens krav på förändring, med all kommunikation utåt avstängd, fortsätter i tysthet sitt motstånd för rätten till sina liv; ”Inshallah”.

Detta inre ljus är besläktat med det skapande ljus, som mot alla förväntningar och i kamp med livsvillkoren, tränger fram i Birgitta Trotzigs författarskap. “Man ser dem på långt håll, kroppar som vrider sig efter pulsslagen av en smärta som man inte ser. Formlöst, besinningslöst. Så tydligt deras brister urskiljs, felaktigheter, förgrovningar, ärrbildningar… Detta något – och det är ändå en människa med välbekanta drag – som inte upphör att förtäras. – Människor med en tung kärna av motstånd.”

En skapande människa med en tung kärna av motstånd var också Allan Pettersson, vars musik för många är fylld av ett intensivt ljus ur kaos,påminnande om några textrader ur hans Barfotasånger:”Det växer en blomma så skön/ i ett spår av en ängels fot. O skönhet, blott se den, o du: / den blomman har i himlen sin rot./ Är det tröttsamt att buga för vinden, / är det tröttsamt att gunga en fjäril, / blomma säj, blomma säj…” Ur mycket tunga villkor växer en vision av ljus och mening. Inte så att lidandet eller mörkret har en egen mening, ett ”för att”. Lidandet är i sig själv meningslöst och just så utan hopp som det upplevs i ångestdagarna och kan aldrig försvaras. Orsaken är ofta fattigdom och krigsförbrytelser, orsaker som vi kan och måste bekämpa. Nej det ljus som kan komma ur mörkret är på trots, ett ljus som värker fram som en skapande process ur det omöjliga. En människa som på trots inte låter sig förtäras; Men kungelig, kungelig kliver mot skyn, / Spelkarln, spelekarln i byn; / från svarta högtidsmullen, / passerar himlatullen…”

”…Skulle då inte Gud låta sina utvalda få rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt…” Att bära ljuset in mot mörkret, att upprätthålla tron på en mening som inte låter sig brytas ned, är utmaningen. Att ,likt en besvärlig änka, kräva rättvisa och mänskliga rättigheter för alla och förfölja makthavarna till dess att de ändrar politiken så att vi inte ska pina livet ur dem med vårt springande, se detta är vår kallelse.

Bön

Herre lär mig att inte vilja något annat än ur din hand motta mitt liv och i hoppets glädje leva dess mening till ljus.

Amen