”…Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne…”
Joh. 8:1-11
Veckans reflex:
Nej, i vårt samhälle stenar vi inte kvinnor som säljer sina kroppar till de män
som utnyttjar deras utsatthet. Istället för att straffa offret försöker vi hindra förövaren. Det är lite av den insikten som Jesus ger uttryck för när han säger ”den av er som är fri från synd skall kasta första stenen”.
Men vi har andra kriterier för utstötning som straffar människor till utanförskap långt innan domstolarna trätt in med sin juridiska professionalitet. Att bli en del av det som politikerna kallar ”utanförskapet” kan gå fort. Man kan lätt hamna i rännstenen när skilsmässan bryter ned ekonomin så att hyran inte blev betald, när kronofogden vräkt lägenhetsinnehavaren eller när drogerna smugit sig in i vardagen. De internaliserade värderingar som styr vårt omedvetna fäller obönhörligt sina domar också i vårt samhälle. Även om vi inte talar om synd så känner den utstötta människan hur dörrar stängs på grund av människors fördömande.
Det är mot dessa självvalda domare Jesus riktar sin rannsakande uppmaning. Den av er som är utan synd, som aldrig klivit ut på alltför svag is, skall kasta första stenen.
Tänk om det finns en slags kollektiv folkdomstol som utan barmhärtighet självsvåldigt förrättar domar? Tänk om den plötsligt förvandlar några människors liv till lagbrott och talar om för tiggande romer att parkeringsplatsen inte är till för dem, eller att deras provisoriska hem ligger fel och måste rivas? Tänk om den osynliga folkdomstolen plötsligt börjar tolerera att husen där asylsökande ska bo bränns ned och att likgiltigheten mot främlingar blir till hat?
Redan Bibelns första berättelser handlar om hur Kain övermannas av en avund så stark att den får honom att döda sin bror Abel. Sedan har liknande händelser upprepats i generation efter generation. I Sverige är vi faktiskt världsledande på att låta Kain genomföra sitt mord ännu mer effektivt, genom att konstruera ständigt nya vapen och vapenbärare. Människans möjlighet att bruka våld mot sin medmänniska har blivit en självklar del av vårt globala samhälle. Bakom detta ligger övertygelsen om att vi har rätt att använda våld därför att vi är utan synd och representerar det goda samhället.
Jesus ord till dem som menade sig vara utan ”synd” drabbar både dem som aktivt blivit våldets hantlangare och dem som passivt accepterar orättvisorna. Mänsklighet och medkänsla kräver att vi alla försvarar dessa värden. Vi har tillsammans ett personligt ansvar för den fortsatta utvecklingen och den fråga vi behöver ställa oss är: ”Vad är det som ger oss rätt att kasta första stenen?”
Innan de skriftlärde förordade stening av kvinnan i bibeltexten hade det skett en kulturell och känslomässig övertalning som pågått inom dem. Religiösa och själsliga strukturer av grymhet hade påverkat deras rättskänsla. På samma sätt har något inom oss människor överröstats eller övervunnits innan kriget eller våldet bryter ut i handling. Just nu pågår Baltops, en militärövning på Östersjön med ca 6000 deltagare, en träning för att möjliggöra för människor att inordna sig i en social ordning som använder våld och brutalitet. Även chefen för SS, Heinrich Himmler, insåg att det behövdes övning för att utföra krigshandlingar. Hans definition på en eftersträvansvärd hårdhet var att kunna mörda värnlösa människor och ändå förbli anständig. Den nazistiska ideologin är ett kusligt exempel på hur tron på våld och dödande är nödvändigt för att förverkliga deras samhällsutopi. Den yttersta konsekvensen av denna ideologi är förintelse av dem som uteslutits.
Jesus vänder sig mot hela detta system av utdömande. Brutalitet, vilja att stena, kan snabbt ta oss själva i besittning i ett samhälle där några placeras i ett utanförskap. Vi behöver ständigt utveckla vår förmåga att se en aspekt av oss själva i den andre. Sedan kan vi följa Jesus exempel: ”inte heller jag dömer dig”.
Bön: Hjälp oss Gud att värna varje människas rätt till liv och frihet. Amen.