”Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk…” 1:a Petrus brev ” 2: 4-10

Veckans reflex

”Ni som förut inte var ett folk…“ Vad är ett folk och vilka hör till folket? Nationalismen drar upp geografiska gränser för folktillhörigheten och bokför noga de som har rätt att leva innanför gränsen. Rasismen frodas innanför nationalismens gränsdragningar och pekar ut vilka som inte hör till folket och inte ska finnas innanför gränsen. ”Folket” har också använts för att försvara övergrepp mot enskilda och oliktänkande. De har utpekats som ”folkfiender” och skulle elimineras eller placeras i omskolningsläger för att tvingas in i ett kollektivt medvetande.

När Petrus talar om ett ”folk” är det inte gränserna eller konformiteten, likheterna, som konstituerar en tillhörighet utan gemenskapens centrum. Centrum är den Gud som älskar och ger sin kärlek till dem som tar emot den. Att låta sig beröras av denna kärlek är att bli en del av den gemenskap som är Guds folk. En tillhörighet som är i opposition mot en hårdnackad individualism eller substanslös idealism. Vi kallas istället till ett gensvar på vårt behov av tillhörighet och sammanhang.

Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Perspektivet är globalt och tidshorisonten historisk. Den andre är av samma folk som du, älskad av samma Gud. De papperslösa, prekariatet eller de hemlösa, romer såväl som judar, ryssar såväl som amerikaner, alla oberoende av social, politisk eller ekonomisk ställning, är älskade av den Gud som ser djupare på personen än vad våra kategorier förmår fånga in.

Ser man människan på detta sätt måste varje person i sin strävan till gemenskap med andra möda sig om att behandla dem som subjekt, inte som objekt som man utnyttjar och sedan kastar. Kort sagt att aldrig driva någon till förtvivlan. Ingen kan äga en annan och ingen har rätt att exploatera en annan människa. Att möta en annan människa är att alltid sträva efter ett möte som är självklart mellan två personer båda älskade av samma Gud.

Utifrån detta perspektiv är våra nuvarande maktrelationer, mellan klasser och stater i ett globalt perspektiv, ett sammanbrott av folkrätten som omfattar alla människor med samma rätt. Insikten om detta sammanbrott kan leda oss fram till en livsduglig och fruktbar förnyelse. För att det ska bli möjligt krävs ett kollektiv av personer och inte en hop slavar. Vi är var och en kallade att bli ett folk, till medlemskap i en helhet som hålls samman av sitt centrum. En gemenskap långt borta från auktoritära ideologier som förvandlar oss till en rad personnummer, alla lika ensamma. Vi är kallade till ett uppbrott ur gamla lojaliteter till en ny tillhörighet, ett nytt folk med global räckvidd.

Bön
Herre låt oss förenas till ett folk sammanhållet av din kärlek, medvetna om att det är i mötet med varandra som vi blir till som människor.
Amen

Så önskar jag alla läsare av Veckans bibelmeditation en Glad sommar! Att respektera varandra innebär också att respektera sig själv och behovet av vila och återhämtning. Därför gör jag sommaruppehåll och återkommer vecka 34, måndagen den 19 augusti.
Arne Carlsson