”Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa”?

Luk 10: 23-27

Veckans reflex:

En laglärd man ställde frågan om vem som är ”min nästa” till Jesus. Han fick som svar en berättelse. En ”laglärd” kan närmast liknas vid en teolog, en skriftlärd. Jesus svar, där två religiösa företrädare går förbi en överfallen man, har därför också en teologisk dimension. Han tycks mena att det viktiga inte är vilken religiös eller etnisk tillhörighet vi  har utan vad vi gör mot vår nästa.

I Jesus berättelse var det en samarier som hjälpte den överfallne mannen. Samarier var på den tiden en hårt kritiserad folkgrupp men för Jesus var inte den etniska tillhörigheten det avgörande. Min nästa är den andre som behöver min hjälp. Som människor är vi alla beroende av varandra och i detta beroende avslöjas vem som är min nästa oberoende av alla andra lojaliteter.

Jesus berättelse är, i sin komprimerade dubbeltydighet, en närmast övertydlig samtidskommentar också i dag. Den skär upp nyhetsflödet från medelhavets stränder och bilden av köande flyktingar på Kos och tvingar oss att ställa frågan: Vem är då dessa flyktingars nästa? I vimlet av kommentarer om flyktingarna kan vi höra kraven på stängda gränser, islamofoba vandringssägner och frågor om etnisk tillhörighet. De är alla ingredienser i ett framkallat stämningsläge med politiska motiv. Det är inte första gången som panikartat stämningstänkande spelar roll. Vi kan höra hur stämningens funktion i politiken börjar likna trettitalets hets mot skilda befolkningsgrupper. Då bereddes, på trettitalet, vägen för en ödesdiger nationalism.

Det kan låta alarmerande när vi hör hur tusentals ensamkommande barn anländer till våra gränser. Men det är inte enda gången i historien flyktingströmmar rör sig över nationsgränserna. Efter andra världskriget strömmade 12 miljoner utblottade tyskar in från de östeuropeiska staterna till ett land som låg i ruiner och styrdes av ockupationsmakter. Trots dåliga förutsättningar fann de så småningom en ny fristad i ett återuppbyggt Tyskland.

Flyktingarna är inte en oöverstiglig uppgift även om vi kommer att få ett ökande tryck mot våra gränser. Vår oförmåga att bemästra klimatförändringarna kommer att orsaka nya flyktingströmmar. Begreppet ”klimatkrig” kändes avlägset när det myntades första gången för tio år sedan. Nu är de krigen här.  Klimatförändringarna skapar matbrist och är en av drivkrafterna i folkliga uppror. Professor Richard Seager på Columbia University har studerat utvecklingen i Syrien och konstaterar att IS växte fram ur matbrist och arbetslöshet.

Sannolikt blir 2015 det varmaste året världen upplevt sedan mätningarna började, listan på länder med klimatoro kan göras lång: Somalia, Sudan, Darfur, Syrien, Irak, Etiopien… Klimatförändringarna driver människor att fly.

Vem är då dessa flyktingars nästa? Vi kanske inte är rika eller har möjlighet att rent bokstavligt öppna våra hem men vi kan börja med att som den laglärde svara: ”Den som visade honom barmhärtighet”. Vårt svar är viktigt som en motvikt till ett stämningstänkande där vi ser nationsgränserna som barriärer mot dem som behöver vår barmhärtighet.

Bön. Herre öppna våra hjärtan och våra gränser och gör oss till bärare av din barmhärtighet så att vi kan bereda plats för dem som tvingas fly. Amen.