””… bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett.”

Joh. 17: 9-11.

Veckans reflex:

En Romersk vaktstyrka hade kommenderats att fängsla Jesus. Innan Jesus fängslades höll han ett tal som avslutades med en bön. Det skulle kunna liknas vid ett ”linjetal” där det avgörande i Jesus budskap lyfts fram. Kanske skulle det vara nyttigt att pröva vår egen förkunnelse om Jesus i förhållande till detta ”linjetal”.

I talets centrum beskrivs den djupa förening med Gud som Jesus upplevde: ”allt mitt är ditt och allt ditt är mitt” och “så att de blir ett, liksom vi är ett”. Det är en djupare förening än den organisationsekumenik som vi ofta förknippar med visionen ”att de alla ska bli ett”. Gudsmysteriet kan vi aldrig organisera fram, även om ekumeniskt arbete kan vara både strategiskt och teologiskt nyttigt.

I vår starkt individualistiska kultur kan det kännas främmande med de djupa erfarenheter av samhörighet som mystiker i olika religioner vittnat om. Ändå har dessa erfarenheter funnits så länge det funnits mänskligt liv på jorden.  När Jesus håller sitt ”linjetal” framträder just en sådan inre närhet. ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.” Jesus beskriver ett, i förhållande till PR-byråernas individualistiska propagandabilder, avlägset land. Ett avlägset land som du bara kan nå genom att lyssna inåt i den värld du är en del av.

Inte bara managementkulturens individualistiska framgångsråd utan också kristna massrörelser som dyrkar Jesus som en megastjärna riskerar att dölja vad Jesus ville säga. Jesus bar på en viktig erfarenhet av Gud som han ville förmedla, men han motsatte sig varje form av personkult och uppmanade aldrig någon att tro på honom. Jesus tal pekade bortom hans egen person in mot en djupare värld av närhet. Hur kan man finna denna närhet? Endast genom att följa kommer man dit.

Det är i vårt liv och vår samtid vi kan ana det sammanhang vi är en del av. Som Dag Hammarskjöld skriver i boken Vägmärken: “Din egen insats ”verkade det icke”, blott Gud – men gläd dig om Gud fann bruk för din insats i sitt verk. Gläd dig om du kände att vad du gjorde var ”nödvändigt” men inse att även så var du blott redskapet för den som genom dig lade ett litet grand till den helhet han gestaltade för sina syften.”

När nu vår samtid står inför val som handlar om jordens framtid och vad den kan bära så är rättvisa både i nuet och mellan generationerna långt viktigare än individualistiska mål och självförverkliganden. Långt viktigare än individuell framgång är föreningen med Guds passion för att allt levande skall kunna fortleva i den kärlek som är Guds närhet.

Bön. Tack Herre för att vi i våra liv kan finna den tro och det liv som är ett möte med dig och där förenas med allt levande. Amen