….Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Matt 6:31-34

Veckans reflex

Att inte göra sig bekymmer i bekymrens tid är en grandios uppmaning. Vi som lever i de brutna förtrollningarnas tid har svårt att förstå vad Jesus menar. Politikens glans med sina löften om reformer och revolutioner har förlorat sin förtrollning. Politikernas makt har förtvinat under beroendet av en global ekonomi vars löften om välstånd åt alla har förbytts mot en svindlande rikedom åt några få och djupnande armod för flertalet. Inte heller naturvetare och tekniker är längre säkra på rösten när de drömmer om kunskapsmässig, teknisk eller samhällelig utveckling, som ligger utom synfältet. Både tekniska och ekonomiska drömmar har skrivit ut växlar på framtiden vilka man inte har täckning för. Kärnkraftens olägenheter skulle elimineras när den farliga fissionen skulle ersätta den ofarliga fusionen. Under -90talet förkunnade Alan Greenspan från sin upphöjda predikstol att lågkonjunkturens tid är förbi och spådde evig tillväxt. De ekvationer som ställdes upp för att framtiden skulle lösa dem är fortfarande olösta. Som om detta inte räckte påminns vi om att skuldkontot också belastas av peak-oil och klimathot.

Innebörden i Jesu uppmaning är ett omvänt perspektiv, det är inte vår teknik som skapar liv och hopp. Det vi kan åstadkomma är i olika delar ett förvaltande av det liv som är givet. När våra produkter, ting, föremål, uppfinningar, konstverk eller förmögenheter glömmer sitt ursprung, de en gång givna livsprocesserna, byts vår tillit mot rädsla. Vi glömmer att vårt samhälle och våra liv bygger på ett livsskapande under. När vi andas tar vi emot det givna och syret som vi andas skapar nytt liv. Så har liv skapats långt före våra upptäckter av oljans egenskaper eller möjligheten att använda internet. Alla våra upptäckter och underbara tekniker bygger på det givna livet, de är skänkta åt oss och om de inte skänkes på nytt finns livet inte. För att vi ska kunna göra en upptäckt måste det finnas något att upptäcka. I djupet av livets mysterium vet vi att livet är en gåva men vi saknar namn på Givaren.

När Jesus säger; ”gör er inga bekymmer om morgondagen” så är det just detta förhållande han påminner om. Vi behöver inte veta vem Givaren är för att förstå. Vi behöver bara se på himlens fåglar och på ängens liljor på allt det som lever och är till för att påminnas om att Givaren är överallt där liv leves. Det vi tappat bort är tilliten till en ”himmelsk fader” som vet vad vi behöver och i den förlusten har vi också förlorat vördnaden för det skapade. Vi slutade att söka efter hans rike och hans rättfärdighet och förlorade meningen med att vara en del av ett sammanhang. För att återskapa tilliten behöver vi inte uppfinna något nytt utanför oss som vi kan gå till. Vi behöver bara återupprätta kontakten med det liv som är givet och i detta framför allt annat söka det rike där vördnaden för det givna går före allt detta andra.

Bön
Vi ber till dig Skapelsens Herre, Livgivaren, hjälp oss att se dina händers verk i det synligas och hörbaras yta så att vår tillit vaknar till omsorg om allt levande.
Amen