”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”

Matt 7:12

Veckans reflex

Jesus hade nog inte hittat på denna lysande ”one liners” själv. Orden återfinns i flera traditioner och i flera kulturer. Vad Jesus gör är att placera in den i ett teologiskt sammanhang. Han gör orden till en sammanfattning av vad lagen och profeterna säger.

Jesus talar om lagen och profeterna som uttryck för en djupare etisk utmaning, inte ett försök att bokstavligt följa en moralkodex, men ett svar på frågan vad det är att vara människa. Att blicka djupt in i människans värld är att söka spåren av en skapande Gud.

Finns där i skapelsens djup ett eko av en djupare mening, en riktning för den väldiga process vi är indragna i. Tänk om det inte är hädiskt att stoppa in religionen i ett evolutionärt perspektiv? Kanske är det tvärtom så att det är där, i djupet av vårt ursprung, vi finner en glimrande strimma av livets mening.

Många har börjat ana att människan är en mer komplicerad varelse än de nyliberala klichéerna om människans egoistiska natur förutsätter. Primatforskaren Frans de Waal vänder på bilden av vår moral som en tunn fernissa vilken döljer människans själviska natur med nöd och näppe.  Han beskriver Bonobo, dvärgschimpanserna som lever i Kongos djungler, som varelser med empati, altruism och samarbetsvilja. Egenskaper som inte bara är medfödda hos människor utan även hos många djur.

Att människan i grund och botten skulle vara en grym och maktlysten egoist gör också författaren Lasse Berg upp med i sin bok ”Gryning över Kalahari”. Han beskriver människan som art, i ett evolutionspsykologiskt perspektiv, där människan kännetecknas av genetisk nedärvd fallenhet för solidaritet, jämställdhet, andligt färgad konst och konfliktlösning genom samtal, inte våld. När Göran Greider läser Bergs bok jublar han och skriver en egen bok om ”Den solidariska genen” och rekommenderar alla att överge den ohållbara doktrinen att mänskliga mellanhavanden enbart är sociala konstruktioner.

Om nu människan som art har denna potentiella rikedom av solidaritet och konfliktlösning utan våld varför speglas det inte i den internationella samlevnaden? Kanske är det för att vi är fångade i förutfattade meningar om vad det är att vara människa. Statsvetaren Robert Axelrod har i sin bok ”Från konflikt till samverkan” visat hur det lönar sig att visa vänlighet, inte programmatisk egoism. Han är en av dem som allt mer söker sig bort från tron på de egoistiska och girigt självcentrerade perspektiven. Framtidens skugga över den internationella samlevnaden visar allt mer behov av en samarbetets och solidaritetens politik.

Kanske det är dags att lyssna på djupet av lagens och profeternas budskap. Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni göra för dem.

Bön:

Herre vi har tappat bort vår roll som medmänniska och ber dig om nåd att på nytt upptäcka lagens och profeternas väg.
Amen