”… Sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”
Matt 6:31–34

Veckans reflex:

Om vi söker efter vår samtids viktigaste mål så blir det begreppet ”tillväxt” vi finner. Det har blivit viktigare än allt annat och har utbroderats som förutsättningen för alla andra viktiga mål. Om vi bara underordnar oss tillväxtens krav så ska den hjälpa oss att lösa svält, fattigdom, klimatförändringar och krigshot.

Enigheten om tillväxtens välsignelser har genomsyrat den massmediala och politiska dagordningen så konsekvent att det liknar en enhetskultur, lika stark som 1800-talets folkkyrkokultur i Sverige. Konsekvenserna av en sådan enhetskultur är i allmänhet förödande. Den rymmer en värdegrund där människors upplevelse av sin omgivning omvandlas från en gemenskap med kännande subjekt till ett utnyttjande av själlösa objekt: Medmänniskor blir objekt på en marknad och flyktingar förvandlas till volymer. Marknaden blir tumstock för vad som är rätt och fel och marknadsandelar blir viktigare än empati och mänsklig erfarenhet.

Med denna enhetskultur som bakgrund är det inte underligt att upprördheten blir stor när en ledande politiker plötsligt skapar en reva i denna samstämmighet. Det händer när Angela Merkel höjer sin röst och öppnar sitt lands gränser för de flyktingar som Forex och meterhöga rakbladsbarriärer skulle utestänga: Flyktingarna blir människor i nöd.  När kroppen av en drunknad pojke flyter i land på stranden, som om han somnat efter leken, tystnar volymdiskussionerna. Empatin, som hindrats av främlingsrädsla och distans, väcks. Det står plötsligt klart att detta inte får fortgå. Det kunde vara mitt barn.  Vi kan och ska öppna våra hjärtan.

Ett fönster har öppnats mot ett nytt sätt att betrakta världen. Händelserna i Levanten, de outhärdligt avhumaniserande krigen och en kallhamrad vapenexport kan inte längre negligeras. Genom att erkänna flyktingkatastrofen och vårt ansvar för den har en reva i enhetskulturen uppstått och det vi kallar humanitet och empati har öppnat för många människor att stanna upp och tänka efter.  De stora demonstrationerna som fyller gatorna i Europa har brutit hatets murar.

Ett fönster har öppnats där många ser att tillväxt beräknad med marknadsekonomisk kunskapssyn inte räcker till. ”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?” Vi har de materiella förutsättningarna för att ta emot och lindra flyktingarnas nöd. Alla invändningar som handlar om hur flyktingarna skulle kunna bryta ned våra välfärdsystem är undanflykter. Sök först efter en hemstad för dem som flyr undan krigets död, våldtäkter och förföljelse så kan allt detta andra ordnas.

Tänk om Jesus ord, tillämpade på vår samtid, innehåller en sanning som får oss att bryta upp från vår blinda tilltro på tillväxten som lösning på vår samtids utmaningar. Tänk om vår samtids lycka inte finns i materiell tillväxt, vapenrustning, nationalism och nykolonial marknadsekonomi. Kanske vi genom att lyssna på flyktingarnas och naturens nödrop kan återupptäcka det rike där flyktingen och den fattige står i centrum och vägen till den andre är vägen till Gud. ”Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem.”

Bön. Herre gör oss lyhörda för dem som är i nöd och mod att bryta med allt som hindrar oss att lindra den.
Amen