”” … Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel. De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem, plantera vingårdar och själva dricka vinet, anlägga trädgårdar och äta dess frukt…”
Amos 9:11-15.

Reflektion
Den Gud som utgör hoppet för dem som lyssnar till profeten Amos förkunnelse är en Gud som bryr sig om hur människor har det med maten. Har vi samma Gud eller är vår Gud anpassad till en värld för mätta och likgiltiga. Låter vår Gud de hungriga svälta i väntan på att ekonomiska framgångar ska låta välfärden sippra ner också till dem?

Jag ställer den något provocerande frågan sedan jag drabbats av berättelsen om den Haitiska kvinnan som tillagade lerpajer. En lerpaj består av torkad och siktad lera blandad med fett och salt. Denna lerpaj innehåller ingen näring men stillar hungern. Inne i plåtskjulet satt en äldre utmärglad kvinna som kunde vara hennes mor och förklarade att när man inte kan äta någon frukost blir man för trött för att arbeta och söka efter föda och vatten. De bor tillsammans med 200 000 andra hungrande i en ”stad” av korrugerad plåt och trasor i kanten av Port-au-Prince.

Haiti är inget enstaka fall. Många länder som är beroende av importerade livsmedel hotas av svält. Femtiofyra stater, där hungern gör sig märkbar, är på nåd och onåd utlämnade åt spannmålsmarknaderna. Genom att de lever av import utsätts de för de stigande prisspiralerna på livsmedelsmarknaderna. I Chicago ligger världens största spannmålsbörs. Här avgörs spannmålsprisernas upp och nedgångar. I flera år har de gått upp och försett spekulanterna med ökade vinster. När börsen öppnas förväntar man att de ska fortsätta uppåt men världens befolkning ökar och frågan var grödorna ska växa när åkrarnas kapacitet redan i dag är nära nog fullt utnyttjade blir ofrånkomlig. Klimatförändringar, översvämningar och saltanrikning minskar tillgången till fruktbar jord och stora arealer utnyttjas numera till etanoltillverkning.

I nattvardsbönen formuleras en bön som om den uppfylls blir ett smärtsamt uppvaknande för många av oss; ”Du blev ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger. Hjälp oss nu att vara ett svar till dem, som saknar vad vi äger i överflöd. Hjälp oss att höra det rop som du har hört, förstå den nöd som du har förstått, tjäna den mänsklighet som du tjänat. Uppenbara för oss ditt bords hemlighet: Ett enda bröd och en enda mänsklighet.”

Det är nog nu! Vi måste kräva förändringar i politiken, vi kan inte saliga och klokt välinformerade fortsätta med våra tillväxtteorier, likgiltiga inför svältens oöverstigliga lidande. Det går att ställa krav på reformer i ekonomi, handel och jordbrukspolitik för att tillförsäkra alla människor rätten till mat och ett värdigt liv. Att tjäna Herren betyder att bygga upp förstörda städer och att låta frukten av trädgårdarna avnjutas av alla.

Bön
Herre, marknaden fördelar inte maten rättvist. Låt motståndet växa och gör oss till dina tjänare i kampen för allas rätt till mat och ett värdigt liv.

Amen