Hur skall jag nalkas Herren och falla ner inför himlens Gud? Skall jag nalkas honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? Vill Herren ha baggar i tusental och ändlösa flöden av olja? Skall jag offra min förstfödde för min synd, mitt eget barn för mina brott? Människa du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig; att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud
Mika 6:6-8

Veckans reflex

I den politiska retoriken beskrivs faran av att låta människor slippa kraven; en för hög a-kasseersättning leder till förlängda arbetslöshetsperioder och en högre sjukkasseersättning gör att människor inte går tillbaka till jobben när de är friska. I den politiska retoriken är det yttre krav som driver en människa framåt. Makten talar till de maktlösa med hot och tvång. När profeten Mika ser sig omkring ser han hur makten ställer krav på de maktlösa för att bli accepterade av Herren. Men Mika förnekar värdet i hela denna arsenal av blidkande handlingar som krävdes för att bli erkänd. Här krävs varken brännoffer, tusentals baggar eller ändlösa flöden av olja, det enda som begärs är ett liv i kärlek.

Men är ”ett liv i kärlek” inte ett oöverstigligt krav – vem kan leva upp till detta? Hela framgångskulturens lyxmärkta klassmarkörer och vår skörhets sorgsna tillkortakommanden tornar upp sig som oåtkomliga krav. ”Ett liv i kärlek” hur var det då med våra skilsmässor och kvalitetstid med barnen, hur blir det då med vår effektivitetsjakt för att blidka marknaden och hur ska vi då kunna erkänna smygalkoholismens skamfulla handlingar? Vi är så indränkta i krav och tror att vår enda väg ut ur kravmaskinens helvete är att uppfylla kraven, med råge. Ju fattigare vi är desto svårare är det att leva upp till dessa ofrånkomliga krav. När man stressad och trängd av arbetslöshet och inkassoföretagens hotfulla kuvert på frukostbordet är det svårt att ge familjen kärlek.

Låt oss börja med att som Mika skicka hela kravmaskinens pliktlista ner i papperskorgen. Människa du har fått veta vad det goda är. Om du för ett ögonblick vänder dina ögon bort från alla dessa krav och riktar dina blickar inåt, ska du bland ruinerna av ditt sargade självförtroende finna en liten rest av den kärlek som en gång diade dina hungrande läppar. Kärlek är en kravlös gåva. Kraven kommer utifrån, från maktens och omgivningens sociala kamp, medan kärlek kommer inifrån som ett flöde av liv. Den enda trohet du behöver är troheten mot livets djupaste flöde.

Att leva i kärlek betyder att låta kärleken uträtta sitt försonande och uppbyggande arbete också inne i vårt självförnekande och dömande inre. Fattigdomen, skilsmässan, tillkortakommanden vid frukostbordet, den uteblivna framgångsglansen i en högavlönad karriär; alla dessa krav smälter ner när den kärlek som finns där inne får det utrymme den behöver. Kärleken som kommer inifrån är en gåva, en rest av skapelsens mening, och inget krav. Så är också kärlekens handlingar inte en prestation utan ett flöde av den kärlek som ger liv.

Bön

I djupen är din boning Herre. Du andas och världen är till. Sol föder marken, moln skuggar den och vintervilan förbereder vårens dofter,vid sprödisen sjunger svanen, i havet vandrar ålstimmen mot sina mål och i djupet av vårt inre skänker du din kärlek. I en stor tystnad pågår detta som har början och slut. Lovad vare du o Gud!
Amen.