Han svarade: ”jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa”.
Luk:19: 37-40
Veckans reflex
Det har alltid funnits människor vars upplevelse av världen och naturen är en helhet som inkluderar både människa och Gud. Vi talar om dem som mystiker. Också det rätta finns för dem i människans medvetande, att begripa vad som är rätt har ett samband med delaktighet i Gud. Naturen och världen är bärare av det heliga.
Det är svårt att veta vad Jesus menade med sitt tal om ropande stenar – kanske är han en mystiker som ser natur och mänskligt liv som en sammanhängande verklighet. Mystikerna är ofta besjälade av en så stark enhetsupplevelse att de överskrider alla gränser i sin upplevelse av världen. Så skriver den sufiske författaren, ibn Arabi, i en dikt:
Mitt hjärta är nu öppet för varje form;
En äng för gazeller, ett kloster för munkar,
Ett tempel för avgudar, en Ka´ba att besöka,
Torans rullar och Koranens skrift.
Min religion är en kärlekens religion; varhelst
dess kameler stannar, där finner jag min religion, min tro.
Det är inte svårt att förena mystikens helhetsupplevelse med en modern världsbild. Med de kunskaper vi nu har om livets utveckling är det lättare att se helheten än människan som skild från evolutionens förlopp. Under en ogripbart lång tidsperiod har livsformer utvecklats från en urcell till våra dagars mångfald av liv och till människan som funderar över allt det här. Stenarnas rop och människans är rop ur samma djup. Mystikens karaktär är inte i första hand att söka extatiska upplevelser, utan snarare en omorientering i livet där självet står i ständig kontakt med det gudomliga.
Det är ur denna omorientering den kristna tron får sin politiska och sociala kraft. Ur den religiösa praktiken formas en ny värld. Lärjungarna hade sett Jesus praktik och ropade av glädje därför att de kände igen den förändring som skulle komma med Messias. Ropet är ett rop till den andre som förenar den lyssnande med den ropandes djupa behov av samhörighet.
Mystikens rop är ropet på samhörighet ur det djup som är vårt gemensamma ursprung, en protest mot allt det som skiljer oss åt. Därför är lärjungarnas rop om ”fred i himlen och ära i höjden” ett protestrop mot det som skiljer oss åt, främlingsfientlighet, särskiljande nationalism och krigets splittrande praktik.
Bön:
Tack Gud för att ditt rop inom oss aldrig skall tystna utan kalla oss samman till en enhet som omsluter oss alla!
Amen