Jesus sade: ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern… ”
Matt. 13:44-46

Reflektion
En skatt som ligger gömd i en åker. När spaden skär genom leran och blottlägger ett myller av liv, rottrådar och daggmaskar, blottlägger spaden platsen för himmelrikets hemlighet. Vi talar ofta om himmelriket och Guds handlingar som om de var en parallell värld till vår materiella värld, en andlig och förfinad värld som inte har besudlats med jordens leriga tyngd. Men det är ur jorden som livet spirar och det är där de döda kropparna förvandlas till mull och nytt liv. Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker.

Jesus refererade till Himmelriket eller Guds rike, nerbäddat i jorden och existerande mitt i den värld där vi lever våra liv. Med andra ord erbjuder oss inte Jesus en förklaringsmodell för att vi ska förstå vad frälsning är och hur vi ska bli frälsta. Istället erbjuder han oss att delta i en process genom vilken vi kan uppleva den yttersta meningen med vårt liv som kärlek och ur den kan ett kompromisslöst hopp växa inom oss.Himmelriket är nära.

Det är ur detta perspektiv vi kan betrakta världen och våra kriser. I centrum står då inte de sjuka banksystemens överlevnad utan de fattiga och lidande. De fattigas vardag förändras inte av räddningspaketen från världens mäktiga men deras fattigdom permanentas. När den mediala makten målar krisernas avveckling med stora penseldrag lider de fattiga under skuldbördan av krisernas lösning och klimatförändringarna fortsätter urholka de arktiska isarnas kontroll av havsnivåerna.

Himmelrikets pärla är gömd i en åker och någon parallellvärld erbjuds oss inte. Det finns ingen väg förbi lidande och kors, men korset är inte Jesus sista ord. Gud reste honom ur graven, men inte heller gravens öppning är sista ordet, ännu är inte Gud ”allt i alla”. Guds stora händelse fortsätter och vi är inbjudna att delta med tro på kärlekens möjlighet att finna lindring i lidandet och tillsammans med de utsatta gestalta ett hopp mot hopplösheten och en samhällsordning där utanförskap omsluts av en kärlek mot främlingskap.

Bön
Herre din kärlek är oändlig som havet, den skiljer oss inte från världen men är vägen som binder oss samman. Låt din kärlek inte klyva våra sinnens horisont men öppna oss mot en hoppets väg.

Amen