… Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”

Mark.3: 31-35

Veckans reflex:

Jesus var jude, han tillhörde det utvalda folket, egendomsfolket. Ordet jude kommer från Juda stam, som var en av de mäktigaste av de tolv stammarna efter patriarken Jakobs söner. I judisk tradition räknades Kanaan som löfteslandet sedan Gud enligt traditionen hade lovat Abraham landet. Jesus var införlivad med denna starka tradition genom att vara född av en judisk mor. Han kallades ”Rabbi” ,min mästare, av sina lärjungar och undervisade och tolkade Toran (lagen) för dem.

Mot den bakgrunden var Jesus svar både omtumlande och upprörande för de judar som lyssnade. Det är en oerhört stark markering när Jesus avvisar betydelsen av sin genetiska tillhörighet till det judiska folket och visar på ett nytt släktskap. Samtidigt vidgar han visionen av detta släktskap till ”den som gör Guds vilja”. Det är inte längre en genetisk samhörighet eller en nationell tillhörighet som definierar vilka som ingår i den familj som Jesus talar om.

Samtidigt är denna nya tillhörighet inte ett brott mot judisk tradition eller Toran utan snarare en fördjupning av dess innebörd som ju handlar om hur man bör handla gentemot sina medmänniskor, sin omvärld och mot Gud. Därför var Jesus hänvisning till ”den som gör Guds vilja” mycket judisk och genom att tolka tillhörigheten på detta sätt avvisar han nationalismen och lyfter fram ansvaret för varje medmänniska, oberoende av genetisk bakgrund.

Det är svårt att inte associera till dagens Jerusalem där pass och nationstillhörighet är helt avgörande för hur man blir bemött. Legitimiteten för den judiska staten är delvis grundad på berättelsen om Abrahams löfte och delvis på asymmetrisk vapenmakt. I Jerusalem bryter historien in med brutal skärpa och den genetiska bakgrunden avgör om det är med knivar och stenar eller med högmoderna automatvapen som nationsgränser och ockupationsområden angrips eller försvaras.

Det är inte bara i Jerusalem som nationalismen bestämmer hur man får röra sig. I Europa rullar nationalismen på nytt ut taggtrådsstängsel och passet ligger till grund för rätten till välfärd och tillhörighet. Det är när man sitter med ett svenskt pass i fickan och bekvämt flyger över stridsområdena i Levanten som man förstår skillnaden. Passet befriar mig från risken att  korsa medelhavet i en överlastad gummibåt.

Också i kristen tradition har nationalismen skapat gränser och skillnader. Antisemitism, islamofobi och främlingsfientlighet har funnit grogrund i nationer som kallat sig kristna. Teologer och skriftlärda har format läror som försvarat nationalism och murar. Också i vårt land pågår striden om hur gränskontrollerna ska utformas.

Men oberoende av judisk eller kristen tradition, så är det svårt att tolka bort den radikala innebörden i Jesu ord: ”den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor”. Här upphävs genetiska och nationella tillhörigheter och vi sammanfogas i ett gemensamt ansvar för varandra. Jesus öppnar en ny värld – stunden har kommit: ”Guds rike är nära. Öppna ditt hjärta och tro den goda nyheten.” Det grekiska ordet för ”öppna hjärtat” (μετάνοια) betyder ”ändra ert sätt att tänka”. För att våldet ska upphöra i Jerusalem och våra nationsgränser ska förbli öppna för flyktingar behöver vi ändra vårt sätt att tänka. Den som handlar i enlighet med Guds vilja är den som förändrar och utvecklar, inte den som slår vakt om genetiska eller nationella privilegier. Eller som den judiske filosofen Joshua Heschel uttryckte det: ”ett minimum av uppenbarelse och ett maximum av tolkning”.

Bön:”Ske din vilja” Herre, och låt oss tänka nytt för att kunna möta varandra i ett globalt ansvar. Amen..