”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka de skall ärva landet…”.”
Matt 5: 1-12
Veckans reflex:
Vi ser på det som händer i världen med hjälp av de glasögon genom vilka vi betraktar världen. ”Saligprisningarna” är de glasögon Jesus tycker att vi borde betrakta världen genom. Både Matteus och Lukas har skrivit om dem. De båda författarna placerar dem i lite olika sammanhang och de är inte lika många i de båda texterna, men de första fyra är gemensamma. Detta påminner oss om att också bibliska texter har en historia och en undertext som behöver tolkas.
I katolsk lärotradition påminner man om att många av saligprisningarna upprepar de löften som givits åt det utvalda folket sedan Abrahams dagar. I denna traditionsbevarande tolkning skymtar också kyrkofädernas behov av att distansera sig från den judiska tolkningen av Gamla testamentet. Därför läser man i saligprisningarna in ett löfte om en ny inriktning där människorna inte längre skall glädja sig åt att ha ett land att leva i, utan åt att komma in i himmelriket. Kanske de folk som är utan land och förföljs genom Europa som papperslösa har haft svårare att ta till sig denna tolkningstradition.
I sekulära läsningar av saligprisningarna, som hos Fredrik Nietzsche och Karl Marx ifrågasätter de om inte dessa texter hjälpt till att förslava människor och att indoktrinera dem att uthärda lidande i detta livet. Att komma in i himmelriket är ju ett avlägset mål, kan det tyckas.
Kanske är det med dessa texter som med alla andra texter att de fungerar i relation till sin läsare och i det sammanhang hen befinner sig i. I en statisk värld kan en text ha samma innebörd i varje tid. Men i en världsbild där allt utgör en enda stor process av förändring finns inget sådant statiskt sammanhang. Om allt, ifrån minsta molekyl till den stora kosmiska rörelse som ordnar världen i olika universa, är en process, då är vi och våra texter också en del av detta sammanhang. Kanske vi då behöver två punkter för att ta ut färdriktningen, en punkt i tidräkningens början och en mitt i tolkningen av samtidens kaotiska händelser. Två punkter där vi kan se spåren av en Gud som manifesterar sin närvaro genom en relation av kärlek.
Den ena punkten tar sin utgångspunkt i ”de fattiga”, ”de sörjande”, ”de som gråter”, ”de som hungrar”, ”de som förföljs” och ”de ödmjuka”, ”de barmhärtiga”, ”de renhjärtade” och ”de fredstörstande”. Den andra punkten är svårare att fixera för att den finns mitt i vår kaotiska samtid med krigsförberedelse, kapprustning, imperiebyggande och flyktingströmmar, tortyrkammare och hatretorik men också fredsbyggande organisationer, solidaritetsrörelser, kyrklig diakoni och kärlek. Att finna en färdriktning är varje människas uppgift och att välja ett kollektiv där denna färdriktning kan förverkligas är en möjlighet. Jag tror att i sällskap med Jesus och hans vänner finns ett par glasögon genom vilka vi kan finna en färdriktning där våra liv kan bli till ett salt och ett ljus.
Bön: Gud ge oss mod att vara ödmjuka och barmhärtiga i en kaotisk tid och hjälp oss finna en färdriktning även när kärleken är ifrågasatt och ett tilltagande näthat mörkar horisonten. Amen.