”Han skall inte bryta det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han ska en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.”Matt 12: 15 -21
Veckans reflex

I går meddelade invandrarverket att antalet flyktingar kommer att bli fler än beräknat nästa år. I nyhetsrapporteringen fick justitieministern svara på frågor om kommunernas möjlighet att ta emot 95 000 människor på flykt, 1 % av befolkningen svarade han leende, och vi förstod alla att det inte skulle märkas så mycket.

Han skall inte bryta det knäckta strået eller släcka den tynande lågan säger Jesus. Vad kan vara viktigare för kyrkan än att räcka flyktingarna en välkomnande hand. De som sett sina hembyar skövlas: grödorna, djuren, marken, husen, vägarna, barnen, de ofödda – allting skövlades och dödades. Husen med rum som städades till helgen och möbler som inhandlats låg bland ruinerna och gatorna liknade mest ett ruinområde… Det var därifrån de gav sig av för att inte rensas bort som orena, otrogna i en massgrav… Det knäckta strået ska inte knäckas och den tynande lågan inte släckas.

Vid gränsstationer och ankomsthallar ska de stå med darrande händer, rädda att bli återförda till tegelmassorna och svälten, till männen med amerikanska automatgevär och granatkastare. Deras papper och asylberättelser ska ligga i högar på utredarnas skrivbord medan deras bilder av minnen mal runt och rädslan i deras kroppar stör nattsömnen. De knäckta strånas öden ska ännu en gång fylla Europas flyktingmottagningar, ännu en gång ska människors öden hänga på arbetsanvisningar för personal på migrationsverken. De ska administreras och bedömas…

Det är i denna tid, detta år som vår tro prövas. Ska vi ta emot flyktingarna vid gränsen för att de inte kommer att märkas så mycket? Eller är det för att de är människor som vi ska öppna våra städer och byar, våra hem och kyrkor för dem när de går över gränsen.

De ska komma över havet, några ska drunkna och några ska landa vid ödsliga bryggor och forslas gömda till våra gator. Vi vet att de ska komma och vi ska stå med djupnande andedrag, ansikte mot ansikte och se deras värnlösa blickar. Det är för dessa människor vår Gud skall föra rätten till seger. Och hans namn skall ge dem hopp.

Vad betyder det för oss som kallar oss lärjungar och efterföljare. Kan vi bli en del av deras hopp och kan vår kamp inte bara fylla tiggarnas muggar utan också kräva deras rätt. Kräva bostäder, husrum, arbete. mat, gemenskap och skolor där de kan leva ett värdigt liv. Är det vår kallelse att föra rätten till seger i deras liv? Dessa som vi möter på våra gator och i vårt välorganiserade samhälle?

Bön:

”Vi söker förgäves vår Herre,
om inte vi finner varann.
O visa dig, Kristus, ibland oss,
i skepnad av kvinna och man.”

Psalm 715

För Veckans bibelmeditation svarar Uppsala missionsförsamling genom pastor Arne Carlsson. Vinjetten är ett utsnitt ur Olof Hellströms fondrelief Att födas på nytt i Uppsala missionskyrka. Veckans bibelmeditation arkiveras regelbundet och finns att läsa HÄR.