”… Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den. Ett har Gud talat, två ting har jag hört: att Gud har makten, du Herre är trofast Du lönar var och en efter vad han har gjort.”
Psaltaren 62:10-13

Reflektion

Psaltarpsalmens ord klingar obehagligt närgånget. ”Lita inte på våld, sätt inte ert hopp till rövat gods.” Visst är vi medvetna om att det inte bara handlar om ett självklart fördömande av gatuhörnsvåldet eller kvinnomisshandeln i många europeiska hem. Sverige litar ju också till våldet som lösning i Afghanistan där vi deltar i ett eskalerande krig. Efter över 200 år av fred har Sverige på nytt skickat krigförande trupp till ett annat land. Vi litade till våldet men våldet skapade inte heller denna gång rättvisa eller fred. Vi litar på våldet också som motor för ekonomisk tillväxt. Sverige toppar listan över vapenexport per capita under 2010, före Israel och Ryssland, och som om det inte räckte anslog regeringen 80 miljoner kronor under innevarande år på särskilt exportstöd av vapen. Vi i Sverige litar verkligen på våldet både som enskilda våldsverkare och nation.

Att psaltarpsalmens ord om våld är tillämpbart på denna förskräckande verklighet kan väl många hålla med om men något rövat gods ryms väl inte i våra lador? Om några som har mycket makt och många vapen plockar för sig ur den fattiges matförråd så har det väl i alla tider passerat utan protester, som en del i en samhällsordning. Furstarna har beskattat den arbetande befolkningen ända in mot svältgränsen. Är inte det att likna vid rövat gods? När ett vårdföretag kräver så höga vinster på insatt kapital att de gamla får ligga ensamma med blöta blöjor och personalen gråter efter avslutat pass så kanske vinsten kan liknas vid rövat gods. När 70 000 jobb försvann efter finanskrisen 2008 gjorde företagen med bantad personalstyrka rekordvinster och kraven från aktieägarna i en av de mest vinstgivande storbankerna driver ytterligare 2000 personer ut i arbetslöshet för att vinsten ska öka till gigantiska mått. Då har vi inte talat om bonusar, lägenheter och lyxliv. Vi har inte heller snuddat vid de jättebelopp som lånats ut med bristande säkerhet för att öka storbankernas vinster i Europa och som nu drabbar de fattigaste med minskade pensioner och försämrad välfärd.

”Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om än er rikedom växer sätt inte ert hopp till den.” Om vi inte ska sätta vårt hopp till ett väpnat försvar och en ökad tillväxt vad ska vi då lita till? I en annan av kyrkoårets texter inför den kommande söndagen säger Paulus ”Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskaper, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek.” Om vi breddar broderligheten och anlägger ett mer feministiskt perspektiv så kan vi komma långt med tillit, kunskaper och en kärleksfull omtanke tillämpad i såväl den enskilda kampen som den politiska.

Bön
Herre vi lever i ett komplicerat samhälle där resultaten av våra tankar och teorier, handlingar och politiska organisationer inte alltid blir synliga för oss. Hjälp oss att lyssna uppmärksamt till dem som blir lidande av vår okunskap så att vi med nya ögon kan se vad en omtänksam kärlek kan förändra för dem.

Amen