”… Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ´kom ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig`…
Matt 25:31-46.

Veckans reflex

När Jesus talar om getter och får så är det inte för att utpeka några som rättfärdiga och andra som fördömda. Det är inte en utbetalning från lönekuvertet i förhållande till hur vi klarat ackordet som är poängen, även om traditionen ibland har önskat läsa orden just så. Istället är Jesus ord en invit att delta i en process inom vilken vi kan uppleva vårt liv som en del av Guds handlingar i världen. Vårt liv och våra kunskaper om Gud växer då fram i en förening med en närvarande Gud, en medvandrare i en skapande process snarare än åskådare. Vårt främlingskap och vår rådvilla ensamhet förbyts till en öppen väg som rör sig framåt i historien och öppnar framtiden. Ett hopp mot hopplösheten i historiens orättvisor. Det är ur denna upplevelse som vi kan erfara att kärlek är den yttersta meningen i vår existens, ett hopp mot hopplöshet. ”… det rike som har väntat er sedan världens skapelse.”

Nu är detta hopp inte någon inomkyrklig angelägenhet. Att vara med i den process som profeten Jesaja talar om, i en av domsöndagens texter, som skapandet av en ny jord, är ingen process för några enskilda idealister. Den rörelse som ska upprätta de fattiga och mätta de hungrande måste vara sammansatt av såväl vetenskapligt kunniga som politiskt engagerade medarbetare. Nu handlar det om att förändra villkoren i den globala fördelningen av jordens rikedomar och alla är kallade att delta med sin erfarenhet och kunskap. Det är en process som kyrkan och teologin inte får eller kan ställa sig utanför.

Det går inte att utöva ett kritiskt och självkritiskt arbete utan ett gränsöverskridande engagemang i en ömsesidig respekt för varandras kunskapskällor. När teologer och naturvetare finner varandra i en kamp för jordens överlevnad drivs de av en djup och övertygande känsla av att äga samma vördnad för naturen som naturens egen rikedom förmedlar till dem. Nu handlar det inte längre enbart om en förklaring av klimatförändringarnas orsaker. Nu gäller inbjudan ett deltagande i processen för att stoppa en pågående klimatförändring som hotar människans överlevnad. I denna kamp behöver vi skapa nya allianser: mellan olika religioner och mellan olika naturvetenskapliga, teknologiska och humanistiska kunskapskällor. Nya handlingsmönster och nya identiteter utmanar vår rädsla. Kanske Dag Hammarskjölds ord kan leda oss rätt: ”Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt.”

Bön

Vi ber dig skapelsens Herre att väcka vår vördnad inför naturens rikedom och att öppna våra sinnen så att vi kan se tillräckligt långt för att upptäcka det nya rike som har väntat oss sedan världens skapelse.
Amen.