Jesus sade: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag”. Pilatus frågade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör sanningen lyssnar till min röst”…
Joh. 18: 36-37.

Veckans reflex

Ett nytt kyrkoår tar sin början och adventspsalmerna sjungs triumferande i kyrkorna. Kyrkan har sin egen tideräkning som motiveras av innehållet i kyrkoårets texter, en liturgisk kalender med påsken och julens stora högtider som utgångspunkt. Men i den oåterkalleliga ström som ”tiden” utgör i universums stora händelse finns ingen delning i tideräkningen. I den stora skapelseprocessen delar vi alla samma verklighet. Det är denna gemensamma verklighet Jesus talar om när han säger: ”Mitt rike hör inte till denna världen…” Till”denna världen” hör vår hemslöjdade tideräkning, både den sekulära och den kyrkliga, som har några tusen år på nacken medan skapelsens herre räknar tiden i årmiljarder.

Till ”denna världen” hör också den grekiska filosofins dualistiska livsuppfattning om en materiell och en ideell verklighet där det är frestande att tolka Jesus budskap som ett enbart ”andligt” rike. I en sådan världsbild är Jesus uppgift att förmedla ett budskap från en andlig okänd värld. Men nu var Jesus svar till den Romerske överståthållaren Pilatus inte ett svar om skillnaden mellan en andlig och en materiell värld utan svaret på en yttre maktdemonstration där Jesus visar skillnaden mellan yttre makt och inre frihet. Jesus svar visar skillnaden mellan diktaturens förtryckande vapenmakt och sanningens makt att befria.

Sanningens och rättvisans makt behöver inga vapenarsenaler och tortyrkammare, ingen terror för att upprätthålla sin ordning, ” Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad…” Den som söker sanningens och rättvisans rike fruktar inte mötet med den andre, den andre är inte en fiende utan en som kan höra sanningen. Jesus fruktade inte mötet med Pilatus utan såg i honom en människa, hjälplös i sin maktfullkomliga roll. När Pilatus längre fram i förhöret hotade Jesus med sin makt svarade Jesus: ”Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld”. ”Efter det svaret ville Pilatus frige honom.” Resten vet vi, inför hotet att beskyllas för att inte vara Kejsarens vän överlämnade Pilatus Jesus till dem som ville korsfästa honom. Under diktaturens förtryckande vapenmakt är ingen fri, allra minst Pilatus.

Till ”denna världen” hör en maktordning som har våldet som grundläggande förutsättning och fruktan som vakthållande officer i själens landskap. I frihetens och rättvisans rike behövs ingen yttre vakthållning där råder tilliten till en gemensam grund, en skapelsens ordning där sanningen skall göra oss fria. Det rike som Jesus talade om är ett rike inom samma verklighet som vi lever våra liv, ett hoppets och möjligheternas rike där sanningen skall göra oss fria.

Bön

Herre! Med mellanstadiebarnets nyfikna ögon söker vi förstå ditt rikes hemligheter. Ju äldre vi blir desto större och töcknigare blir världen och desto svårare blir det att hitta de gudsgenomsyrade detaljerna, led oss du så att vi kan höra din sanning.
Amen.