”…De förtryckta skall ständigt glädjas över Herren, de fattigaste jubla över Israels Helige. Ty då är det slut med tyrannerna, borta är de hänsynslösa, utplånade alla som har ont i sinne…”
Jesaja 29: 17-21
Veckans reflex
Det finns en risk med profetiska budskap om de uppfattas som om något som måste komma, som genom en naturlag. När det inte inträffar så kan man antingen fortsätta sin passiva väntan eller ändå låtsas som om det redan hänt. Då är de profetiska budskapen ofarliga. Men om kärnan i det profetiska budskapet är en uppmaning att beskriva den existerande ordningen som den verkligen är, då kan profetiska budskap bli farliga för tyrannerna.
Vi vet hur det gick med Karls Marx beskrivning av den politiska ekonomin. Några uppfattade beskrivningen som en naturlag som man kunde skynda på lite och så blev det till århundradets mest omfattande förtryckarsystem. Den som regerar med en naturlag i ryggen har rätt att kväva all opposition. Så har alltid tyranner och kejsare trott sig regera av Guds nåde. Under sådana totalitära regimer är det livsfarligt att kritiskt beskriva den existerande ordningen.
Nu hade Marx inte tänkt beskriva en naturlag och Jesaja var ingen ”spågubbe” som skulle förutsäga vad som skulle hända. Men för tyrannerna var både Marx och Jesajas ord farliga därför att de betraktade den rådande ordningen med kritiska ögon. De var farliga på samma sätt som Pussy Riots framträdande framför altaret i Kristus Frälsarens katedral i Moskva var farligt för tyrannerna.
Några unga tjejer utan vapen och makt blev så farliga för diktatorn att de var tvungna att spärras in. Deras farlighet bestod i att beskriva saker och ting som de är. Inte som de önskade att de var, inte heller som de trodde att det var för länge sedan eller som de beskrivs i heliga texter, utan som de verkligen är i alla sin motsägelsefulla realitet.
Just i denna betydelse har Pussy Riot, Marx och Jesaja något gemensamt som gjorde dem farliga. De beskrev verkligheten som de uppfattade den just då. Jesaja talade om sin tids mäktiga som tyranner och vad som skulle hända om de kom bort, hur de fattiga då skulle jubla när de som hade ont i sinnet utplånades. Varken Pussy Riot, Marx eller Jesaja sysslade med förutsägelser i en kommande tid men betraktade sin samtid med kritiska ögon.
De makter som styr världen vill sällan ha sanna beskrivningar av sin samtid. För dem är det bättre med utopier, tillbakablickande eller en tro på orubbliga lagar som inte kan förändras. För dem är det ofarligt om Jesajas text beskriver något som redan varit eller något tillkommande vid tidens slut. Men om vi börjar betrakta texten som en beskrivning av det som är blir det farligare. Om den beskriver ett slags paradigm, ett återkommande mönster i historien, då är texten farligare.
Kanske texten på något sätt beskriver världen och vad som styr den även i dag, till synes utan konkurrens, som en naturlag. Kanske vi också i dag har en tyrannisk ordning som skapar på en gång väldiga förmögenheter och ohygglig fattigdom, en ordning som producerar ett oändligt överflöd av varor och samtidigt oerhörd mänsklig nöd. Då säger dagens text från Jesaja, Marx och Pussy Riots texter samma sak: ”den rådande ordningen” kan förändras och Gud vill att de fattiga befrias och att de mäktiga störtas från sina troner.
Bön:
Tillkomme ditt rike! Amen.
(Lördag 13 december talar pastor Arne Carlsson över texten Matteus kap 11: 2-11 i Sveriges Radios program Helgsmål kl 18 med rubriken Bereda väg.)