Ängeln sade till Maria: ”Var inte rädd, Maria du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus…”.
Luk 1:30 – 35
Veckans reflex
Jag har, på nära håll, iakttagit förvandlingen av två mycket unga kvinnor som tagit emot ett barn. Från en osjälvständig och meningslös tillvaro, uppfylld av arbetslöshet och nyfattigdom, till en tillvaro fylld av mening och kamplust. Från dagar dominerade av utsatthet och överlevnad, arbetslöshetens villkor och pengar, till en dag där ögonen lyser av motståndsvilja. Villkoren är desamma, kanske ännu svårare, men livet har fått en mening.
”Var inte rädd, Maria du har funnit nåd hos Gud.” Marias utsatthet i ett ockuperat område av Romarriket, med hårt förtryck och fattigdom, utan ”ordnade förhållanden”, var ingen idealisk situation för en förstföderska. Man kan i texterna följa Marias förvandling när hon kommer nära livströskeln, födelseundret, det givna. Människan som individ och aktivt ”jag” får stå tillbaka för rollen av den mottagande. Kvinnan som ska ta emot en donation, en livets egen hemlighet, gör det med känslan av att vara utvald. Nu är det inte betygspoäng eller näringslivets kvalifikationspoäng som gäller. Nu är det en födelsehändelse som drabbar med ett sådant överflöd att tanken vacklar och existensen får sin mening.
Det finns ögonblick i en människas liv som är så mättade av innehåll, att hon i dessa situationer bävar inför verklighetens och livets mysterium. En troende människa talar då gärna om Gud. Berättaren har låtit en ängel markera att nu befinner vi oss utanför vetandets gränser. Där livets under dallrar räcker inte begreppsapparaten till. Därför får föreställningar från en annan värld komplettera bilden av det oerhörda händelseförloppet. I en verklighet där vi tror oss veta allt om detta livs hemligheter tillgriper vi bilder från en ”bortomvärdslig” tillvaro. Men vi vet inte allt om materiens mystik och Guds närvaro i denna världen. Födelsehändelsen sker ju i en kvinnas kropp.Vi är kanske inte så ensamma som vi trodde. Livets under är en händelse som vi aldrig riktigt förmår fatta med våra begrepp, och likväl är den inte någon utomvärldslig händelse.
Så kan julens och adventstidens glädje och hosiannasånger få fylla oss med en ny sorts överraskande glädje. Den glädje som påminner oss om materiens ljusaste mysterium, upplevelsen av en skapande närvaro i våra liv. Var inte rädd, du är inte ensam, du är utvald av en skapande Gud och din kamp är mättad av mening.
Bön
Hosianna David son, välsignad vare han som kommer till vår kropp med liv och mening, välsignad Davids son som kommer i Herrens namn.
Amen.