”…Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv…”
Joh. 12: 20-33

Veckans reflex

Jag går ofta upp till bikupan och lägger örat mot väggen för att lyssna till det svagt surrande ljudet som bisamhället ger ifrån sig när den invintrade svärmen övervintrar. Många av dem kommer att vara döda när våren kommer men svärmen kommer att leva vidare. Ensamt kan inte ett bi leva.

Inte heller en människa kan leva ensam. Även om vi tid till annan lever som om vi vore ensamma, som om inga nya släkter skulle komma efter oss och leva sina liv. Vi lever som om vi vore de sista som skulle leva. Bara jordens gåvor räcker till just oss så är det väl bra, vi som nu krampaktigt håller fast det vi har. Många av oss kommer en vårdag att vara döda, men hur vi förvaltar våra liv kommer att ha betydelse för de som ska leva vidare.

Vi vet att vi under de senaste åren har drivit vår finanssektor, ja hela vår tillväxtmodell, på kredit utan tillräcklig säkerhet. Sanningen är att vi behandlar hela vår planet som ett lån utan säkerhet och lever över våra tillgångar, på våra barns och barnbarns bekostnad. De rika ländernas miljömässiga ”snålskjuts” har gynnat en liten minoritet, medan de värsta konsekvenserna har slagit hårdast mot världens mest sårbara ekonomier. Vårt sätt att organisera välfärd och ekonomi äventyrar välfärden för kommande generationer.

Att som ett vetekorn, ett bi eller en människa vara en del av en skapande verklighet betyder att livet är nu och efter detta nu ska det överlämnas, fortsätta med andra överlevande. Detta är vetekornets livsform, dess mening ligger i att falla ner i jorden och dö, det är så kornet uppfyller sin bestämmelse. Den uppståndelse eller frukt som följer på andra sidan döden, är inte uttänkt av kornet, såsom en egoistiskt planerad ekonomisk vinst är. Vetekornets liv på andra sidan döden vet vi inget om. Meningen med vårt liv finner vi här, det är här vi ska ta itu med saker, arbeta och verka; det är här vi skall göra Guds vilja och vara en del av den skapande världen.

Vårt liv får inte sin mening i det vi äger, och kontrollerar, utan i delaktigheten i det liv där rättvisa skapas mellan generationer och mellan fattiga och rika. Ett liv som inte har någon förutbestämd färdplan men navigerar på okända farvatten och som är fyllt av den närvaro som gestaltats på ett kors.

Bön

Herre jag överlåter mig till din kärlek utan att i tillflykten undfly mitt livs utmaning. Hjälp mig att använda min frihet till en gemenskap där världen fogas samman till en rättvis plats för kommande generationer.
Amen.