”Reta inte upp dig på de onda, avundas inte dem som gör orätt! De torkar snabbt som gräset och vissnar bort som grönskan. Förtrösta på Herren gör det goda, så får du bo i ditt land och leva trygg…” Psalm 37:1-7
Veckans reflex
Raka och kloka besked kan ibland vara välgörande. Reta inte upp dig på de onda och avundas inte dem som gör orätt. Visst är det levnadsvisdom invävt i dessa goda råd. Det finns de som låter livsglädjen skymmas av grämelse över att det finns människor som lever annorlunda än de själva. Hur kan det komma sig att det går så bra också för den som inte är god? Ett slags misströstans askmoln lägger sig över dem som retar upp sig och grämelsen skymmer solens skapande strålglans.
Varför ska jag vara god om det inte lönar sig? Vad är all min godhet värd om inte Gud belönar mig med framgång eller åtminstone hämnas på den som inte är god? Men att vara god är inte en prestation som får sitt värde i belöningen. Godheten är till för människans skull, inte människan för godhetens skull. Nej godhet är inte ens till för Guds eller samhällets skull. Om du har förstått något av vad Gud är så öppna för godheten i ditt hjärta och gör det goda med glädje. Då behöver du inte reta dig på dem som inte har tagit emot detta goda.
Att göra det goda är inget för enstöringar, varje mänskligt liv finns i ett sammanhang, en kontext. Det goda kan bara formuleras i ett sammanhang och att förstå sitt sammanhang är inte lätt. Är det något vi fått i vår globaliserade gemenskap så är det insikten om tillvarons komplexitet. Den som retar upp sig på andra tror sig själv veta vad som är gott. Men för den som slutar gräma sig är det lättare att nå insikten att jag ensam inte kan formulera vad som är det universellt goda. Det är i mötet vi blir till som människor och finner det goda.
I mötet får vi inte en bekräftelse på att vi har ”rätt”, men om vi kan släppa det självgoda perspektivet och se vad som är rätt för den andre överbryggas klyftan mellan oss. Livet förändras i en oavbruten händelsekedja och i mötet med den andre kan vi lära oss något nytt i denna process. Samma sanning kan uttryckas på olika språk och relevans kräver situationspräglade tankebanor. I mötet med den andre tvingas vi att aktivt söka det som är annorlunda, inte det som är lika.
Det finns några spänningsfyllda motpoler i psalmtexten som är utgångspunkten för veckans meditation. Det är å ena sidan jaget som retar upp sig och å andra sidan den verklighet som kallas Herren och som förtröstan riktas mot. Jaget som stänger in sig lockas ut från sin grämelse till ett möte i tillit. Denna tillit finns där bortom jagets begränsningar. Det goda möter oss när vi sträcker oss i tillit mot den andre och vill honom gott. När den som grämer sig vågar göra det goda och vända sig i tillit in mot världen så ska ”din rätt lysa som gryningsljuset” står det i psalmtexten.
Bön
Herre bryt upp vår instängda självupptagenhet och låt din godhet fylla vårt hjärta med översvallande glädje i ett liv med skapande handlingar.
Amen.